Hej på er!

Detta är mitt första blogginlägg i den här bloggen, ja faktiskt någonsin överhuvudtaget. 

Då det jag skriver är ganska känsligt, kommer jag vara ganska anonym. Vilket jag hoppas ni förstår. Om jag skulle berätta hur hela historien började, så kommer detta blogginlägg bli väldigt långt och ni skulle säkert ledsena. Men jag kortar ner det hela lite.

Jag är ung, bara 23 år, och min sambo är 28 år. I väldigt väldigt många år har jag drömt om att få skaffa barn. Men ni vet, det har inte riktigt passat in i livet och så vidare.... Men för ungefär 1,5 år sedan bestämde vi oss för att det var dags. Lyckan var total! MEN...

Då jag inte haft mens på flera år gick jag till en gynekolog, inget fel hittades, dock visade cellprovet på livmodertappen på förändringar. Och efter fler provtagningar och månader av väntan fick de ta bort en bit av livmodertappen. (vilket ju är ganska vanligt vad jag förstått.)

Nu har det uppkommit lite fler negatvia faktorer som gör att jag och min älskade sambo inte kommer kunna få barn på naturligt sätt, eller chansen är i alla fall inte stor. Så för drygt en månad sedan fick vi beskedet att vi nog borde använda oss av IVF, alltså provrörsbefruktning.

Det beskedet kändes tungt! Som att någon tryckte ner mig i jorden och stampade på mig. Daniel (min sambo) sa inte så mycket om det hela, hans reaktion var att vara just tyst.

I alla fall, vid det här laget borde Fertilitetsavdelningen på Sahlgrenska fåt vår remiss, och nu börjar en lång väntan på att få komma dit på första besöket, och sedan en ännu längre väntan och jobbig resa för att försöka bli tre i familjen...

Ja, varför bloggar jag om det här kanske många utav er tänker. En del tycker säkert att detta är något som är personligt och som man bör hålla för sig själv. Men för mig är detta ett sätt att lufta tankarna lite. Och jag tänker även att den resan med allt vad IVF är, är en bergochdalbana av känslor som man får gå igenom. Och den dagen jag förhoppningsvis lyckats få ett litet knyte att hålla i min famn, så vill jag kunna läsa om det som vi gått igenom.

Sedan tycker jag att detta med ofrivillig barnlöshet inte är något som man ska vara tyst om, Att par inte lyckas få barn på egen hand är vanligare än vad man tror. Och jag skulle önska att det var lite öppnare kring detta samtalsämne i samhället.

Samtidigt vill jag öppna folks synsätt lite. Få personer att se lite bredare på detta ämne. En del tar det här med barn så förgivet. Men det är många många där ute som kämpar år ut och år in, men till slut ändå inte lyckas. Till alla dom vill jag ägna lite tankar. Det måste vara en av de tuffaste prövningar man kan utsättas för, just att få beskedet att det inte kommer bli något barn överhuvudtaget.

Det är tankar som jag själv tänker mycket på... För vid en IVF är det ungefär 40%chans att det lyckas, det är inte så stora odds när man tänker efter....

Hoppas jag väckt lite funderingar hos er. Ta hand om varandra!

Ja, som rubriken säger, så tänkte jag i detta inlägg berätta lite mer om vår "barn resa". Har ju inte gått in på det så noga, och en vän här på bloggen undrade lite, så jag tänkte jag berättar här :)

Vår resa mot ett barn har ju inte kommit så långt än, men det största felet med allt detta är att jag inte har någon mens, och ingen mens visar att jag med ganska stor säkerhet inte har någon ägglossning. Och ja, utan det så går det ju inte att få till något barn hur mycket man än vill.

För mig har det varit så här i ungefär 2 år och 8 månader. I början tänkte jag inte så mycket på det, läste en del om det, och det var helt naturligt att mensen kunde göra så ibland. Jaha, tänkte jag och levde vidare.

Men efter 1 år gick jag och undersökte mig, inget fel hittades. Ytterligare 6 månader senare gjorde jag ett nytt försök, då vände jag mig till en privat gynekolog och vi fick superbra hjälp! (Då hade vi en tid även varit överens om att vi ville bli fler i familjen).

Innerst inne tror jag att jag vet varför kroppen gjorde så här mot mig. Allt grundade sig på att jag gick ner mycket i vikt, låg på en alldeles för låg vikt för att kroppen skulle kunna ägna sig åt sådana saker som mens... Men det är en annan historia, som säkert kommer dyka upp i den här bloggen någon gång =)

Tillbaka till nutiden... Vid undersökning kunde läkaren se att jag hade "typiska PCO äggstockar". Enkelt förklarat, att det finns fullt av äggblåsor, men att det inte mognar och släpps något ägg. Jag förstår inte varför jag har fått det, men så kan det väl vara antar jag.

Sedan är det lite fler faktorer som spelar in och påverkar så att vi bör göra IVF. Men det får bli ett senare kapitel, så att ni inte somnar :)

Hörrni! Det är helg igen! Visst går det fort?! Hoppas ni får den helg som ni tänkt er, ta hand om varandra!

För min del blir det en del jobb.

Må så gott, Kram

God kväll på er!

När jag skrivit klart detta inlägg, rusar jag iväg till jobbet. Och det som driver mig mest till det är just vad rubriken säger. Jag jobbar mycket för att spara pengar till vårt blivande barn. Jag är helt inställd på att om det inte går med landstingets tre IVF försök, antingen "köpa" oss tre försök till, eller adoptera. Och till båda alternativen går det ju åt lite pengar. Alltså är det bara att jobba på. :)

Jag hoppaas att ni andra haft en fantastisk Alla Helgons dag, med allt vad det nu innebär för er. Alla har säkert olika traditioner.

Kram på er alla, och ta hand om varandra där ute i höstmörkret!

Idag var det dags för ultraljud för att se om det bildats några bra ägg. Jag har ätit Pergotime, vilket är tabletter för att framkalla ägglossning. Och det verkar än så länge ha fungerat. Ett ägg var stort och fint, så nu är det bara att hoppas på att det där rackarns ägget släpper...

Så är det bara att ge sig in i träsket med ägglossningstester igen de närmsta dagarna, och hoppas på det bästa. Visar de testerna utslag, så hoppas vi på nästa steg, nämligen att jag ska bli gravid. Även om våra odds inte är stora, så finns ju hoppet ändå... Vi har ju våran tid bokad och klar till Sahlgrenska, vilket känns väldigt skönt! Det försök vi gör nu, är liksom nästan som ett "tidsfördriv..." Går det så går det...

Men det där med att leva mellan "hopp och förtvivlan" , är inte så roligt. Det tror jag att ni håller med om. Jag och min sambo hade liksom hamnat i ett "viloläge" nu, då vi bara väntade på att få komma till Göteborg och starta vår IVF resa på riktigt. Nu blir det annat, men det är väl det som är den stora grejen med det här.

Det sista läkaren sa till mig var, "lycka till, nu kanske du blir gravid.." Jag svarade honom med att jag inte vågade hoppas på det. och det gör jag faktiskt inte.

Eller hoppas går ju, men jag förväntar mig inget. Har jag inte haft ägglossning på snart tre år, vore det ett stort under om jag skulle bli gravid på första försöket...

Ha det så gott alla! Jag har sagt det förut, men kom ihåg att ingenting går att ta för givet, ta hand om varandra. Utrycket "lev varje dag som om den vore det sista" är egentligen ganska bra, även om det är uttjatat...

Kram på er!

God afton!

Hemkommen efter två dagar i Göteborg, med massor av trafik, människor och väntan... Igår var vi en liten sväng på Liseberg, med alla dess vackra lampor som så vackert lyste upp vår tillvaro.

Denna dag har vi tillbringat en del timmar på Sahlgrenska. Mycket väntan blev det, men det var vi beredda på.

Nu känns huvudet som en bomullstuss (fast en tyngre sådan *fniss*). Dels av all information, och dels av att köra bil såpass långt. Det tog ungefär två timmar för oss att köra, men det var tur vi var två som åkte!

Som rubriken säger, så känns det fortfarande ganska overkligt för mig. Jag är helt inne och med på allt som sker, och känner mig väldigt lugn. Men det är som om tankarna ändå inte har landat till fullo. Jag undrar om dom kommer göra det någon gång...

Resultatet då? Vad sa läkaren där på IVF kliniken? Det var både positivt och negativt. Jag tycker vi börjar med det tråkiga, så att vi avslutar lite positivt! =)

Det negativa är (som jag ju tagit upp här på bloggen tidigare), att de har minskat på personalen, vilket gör väntetiderna längre. Detta resulterar i att vi får vänta till vecka 18 (!?) innan vi kan få göra vårt försök. Det kändes lite surt, men är ju ändå inget vi kan göra något åt...

Positivt är att vi under tiden vi väntar, kan försöka få barn på naturligt sätt. Och det med hjälp av de tabletter som jag ätit en gång tidigare. De som gör så att jag får ÄL (ägglossning).

Så har vi nu riktigt, riktigt stor tur, så finns det chans att vi lyckas. Men det vågar jag knappt hoppas på, men positivt är det i alla fall.

Sammantaget känner jag mig ganska lugn, och positiv just nu. Min sambo känner likadant. Vi kommer fixa det här, tillsammans...

Jag tänkte säga att jag hoppas ni haft en bra helg, (vilket jag ju såklart hoppas ni har haft). Men när jag skrev detta kom jag på att det är måndag. Visst blir man lite förvirrad vad gäller dagar ibland?! Så fort det inte följer rutinerna... =)

Önskar er en trevlig kväll! Ha det så gott..

Nu är jag ute i god tid, jag vet... Men det känns bäst så, inget får ju liksom bli fel nu.

Jag var på apoteket idag, detta för att hämta ut alla olika läkemedel som behövs inför vår IVF. Det känns så enormt konstigt!

Men allt kanske hinner mogna lite till, då det inte är förränn 1 april som jag ska börja. Men jag tror det kommer gå fort dit...

Efter att hon på apoteket hade fått ordning på allt jag skulle ha, fick jag den stora påsen i handen, och så sa hon "lycka till". Jag blev förvånad över kommentaren, men alldeles varm inombords. Jag kanske börjar förstå vad som snart händer.

När jag kom hem studerade jag de fyra olika paketen... Läste bipacksedeln till nässprayen jag ska ta för att trycka tillbaka kroppens egna hormoner.

Här är lite av vad som stod av de vanliga biverkningarna

Viktökning, huvudvärk, viktökning, yrsel, dåsighet, ökad eller minskad huvudbehåring, blodvallningar, minskning av bentätheten, kräkningar, diarré, buksmärta, ryggsmärta, smärta i arm och ben, ledbesvär.

Behöver jag säga att jag blev lite nervös... :) Men det är ju med skräckblandad förtjusning på något sätt.

Hoppas ni haft en underbar dag!

Rösta gärna på Vizla i månadens fototävling! Det är tur jag har snälla människor här, som talar om att hon ens har kommit med i tävlingen, då jag själv har noll koll.

Kram på er!

Visst är det typiskt när man planerar på ett ungefär vad man ska göra på en dag, och verkligen ser fram emot dagens göromål, och sedan får man strunta i alla planer som fanns..?!

Så blev det för mig igår. Jag skulle städa, handla mat, träna, och hinna sova en timma mitt på dagen eftersom jag skulle jobba följande natt. Så när jag precis hade mjölkat färdigt kossorna på mitt förra jobb (där jag ju jobbar lite extra ibland), så ringer de från mitt nuvarande jobb på behandlingshemmet och frågar om jag kan hoppa in. Och ja, jag vill ju jobba, och har ibland svårt att säga nej, så det var bara till att åka så snart jag hade möjlighet...

Så den där goa dagen jag hade sett fram emot, försvann... Förhoppningsvis blir den på måndag i stället! =)

Idag har det varit 75 årskalas hela dagen, och inatt blir det jobb igen.

Men imorgon är det ju dagen med stort D!!  Imorgon kl 06.00 skall jag ta första dosen med nässprayen, plus två gånger till fördelat under dagen.

Känslor och tankar som snurar är lättnad, och samtidigt en sorts oförståelse för att det faktiskt är nu det är dags... Jösses... Men så är det och det känns hur bra som helst! Även om jag även är lite nervös för hur jag ska må... Men jag hoppas det  går ganska smärtfritt.

Hoppas alla får en fantastiskt go lördagskväll!! Kram på er!

Nu känns det som att jag varit lite frånvarande här igen, ibland är det för mycket som skall hinnas med, och man måste ju prioritera... =)

Jag hoppas i alla fall att er påsk varit bra hittils. Min har i alla fall flutit på utan anmärkning. Hade lite gäster igår kväll, och så upp till kossorna i morse, så nu börjar kroppen kännas mör. Det blir till att krypa ner i sängen tidigt ikväll, så att jag orkar upp till kossorna även imorgon bitti.

Nå, hur går det då för oss med vår IVF resa? Nässprayen har jag tagit i en vecka nu, och skall fortsätta en vecka till, innan det är dags för att ta blodprov, för att se hur mina hormonvärden ligger till.

Jag måste säga att jag inte märker av många biverkningar än! Lite hjärtklappning och trötthet, annars inget anmärkningsvärt. Detta känns som en enorm lättnad! Får hoppas det håller i sig resten av spraytiden med.

Nej, gott folk, God natt!  Må så gott!

Åh, vilken bra dag! Det känns som jag skiner som en sol.

Sahlgrenska ringde, och provsvaret var bra. Mina hormoner hade sänkts till den nivå de ville, så sprayen har verkat fungera som den ska! Så här kommer fortsättningen se ut:

Egentligen skulle jag kunna börja med sprutorna som ska stimulera äggblåsornas tillväxt redan idag. Men läkaren vill ha ett nytt blodprov på sprutdag 4, vilket innebär att de skulle få det provet på lördag, vilket ju inte går. Så nu får jag vänta med att börja spruta tills på fredag. Så blir det nytt blodprov på måndag och sedan ska jag ringa till Sahlgrenska på tisdag.

Jag vet att det är många, många fler steg i den här resan som ska klaffa. Men detta var ett kliv i rätt riktning. Till på köpet har jag mått bra under behandlingen än så länge. =)

Sedan var jag på ett Step pass på gymmet nu i eftermiddags, och då pratade jag med så trevliga människor. Visst är det märkligt hur det en del dagar inte blir sagt något i omklädningsrummet, medan man andra gånger pratar massor med en del. Undrar om det har att göra vad man utstrålar för energi? Idag var i alla fall jag glad.

Nu ska jag äta kvällsmat med frusa bär, fil+kesella och kokt ägg. Mums!

Hoppas ni alla haft en bra tisdag! Kram

Den här stunden och kvällen har jag längtat efter hela veckan. Efter en vecka med mycket jobb, och få timmar tillsammans med min sambo och vår hund, så står nu en ledig helg framför oss!

En helg att tanka energi på, umgås och bara få vara. Det är inte så roligt alla gånger att ge sig iväg till jobbet på kvällen, när de andra två godingarna är kvar hemma. Men som sagt, nu är vi lediga båda två!

Igår hann jag med en fantastisk löparrunda! Utan musik. Det var bara jag, vinden, fotstegen och mina andetag. Och fåglarna förståss, de sjöng för mig så vackert!

Just alldeles nu, borde jag gå och ta den första sprutan i vår IVF resa! Äntligen. Det känns stort på något sätt... Hoppas jag kommer ihåg hur man gjorde med de där sprutorna... Nej, det får bli att sluta skriva nu, och återkomma en annan dag!

Föresten, visst visar detta kortet kärlek?!

Om ni inte riktigt ser hur bilden ska vara, så ligger Vizla med huvudet mellan min sambos ben. Hon verkligen myser, och trivdes väldigt bra där...

Önskar er alla en fantastisk helg! Kram

Att kunna och försöka sätta sig in i hur en annan människa känner, är något fint tycker jag. Något värdefullt, som jag tycker är viktigt.

Alla har inte samma förmåga att känna empati. Undrar om det har att göra med att de är så upptagna med sitt eget? Att de inte är tillräckligt öppna? Eller är de bara ointresserade av andra?

Oavsett så tror jag att empati går att träna upp. Bara man är medveten om det...

Hoppas er måndag har varit bra. Det har min varit i alla fall. Det doftar nybakade bullar i hela huset. En springtur har jag även hunnit med, och det viktigaste, jag har lämnat ett nytt blodprov, för att se om Östradiol nivån stiger i lagom takt nu efter att jag börjat ta sprutorna. Så imorgon ska jag ringa Sahlgrenska om få resultatet, så jag vet hur vi ska gå vidare.

För övrigt fungerar det mesta bra vad gäller medicinerna till vårt IVF försök. Jag är bara väldigt trött! Vilket kan vara en biverkning av detta, eller så beror det på annat.

De här sakerna är i alla fall mina följeslagare nuförtiden

Nässprayen tar jag klockan 06, 13 och 20. Och sprutan kl 20. Och än så länge har jag inte glömt något. Det är precis som att kroppen har tiderna inprogrammerade... =)

Ta hand om er och varandra! Kramar

Åh, vad naturen kan lukta underbart ibland! Idag när jag var ute och sprang, så luktade skogen extra gott! En blandning av barr, mossa och träd, blandat med lite fukt från regnet som fallit, underbart!

Att det sedan kan se vackert ut också, är ju ännu en härlig upplevelse.

Denna bild tog jag idag när jag var ute i joggingspåret, jag var tvungen att stanna upp och njuta en stund innan jag sprang vidare

För övrigt så pratade jag ju med en sköterska på Sahögrenska idag. Och efter vad provsvaren visade, så ska jag fortsätta med samma dos utav sprutorna, och ta ett nytt blodprov imorgon, och sedan ringa på torsdag igen. Så får vi se vad de säger då.

Ha det gott allihopa!

Efter att ha tagit sprutan ikväll har jag sprutat i 7 dagar... Igår lämnade jag ett nytt blodprov för att kolla så att hormonerna stiger i lagom takt. Och idag ringde jag Sahlgrenska för att kolla resultatet. Provsvaret var bra, och jag ska fortsätta med samma dos av sprutorna som jag tagit hittils.

Imorgon ska vi även åka till Göteborg, då dom ska kolla med ultraljud hur det ser ut, hur många äggblåsor som finns och så. Så får vi se vad dom säger efter det.

Fram tills igår har jag varit ganska lugn vad gäller detta med IVF. Men igår växte det fram en nervositet och oro. Ju längre vi kommer i det här, blir det mer uppenbart att det kan gå fel, att vi får avbryta av olika anledningar. Eller så går det vägen.

Under tiden jag sprutat har jag även mått lite sådär. Har mått illa, haft huvudvärk och känt mig allmänt konstig. Bättre var det när jag enbart tog nässprayen, då tyckte jag till och med att jag mådde bättre än jag gjort på länge

Jaja, så ligger det till just nu i alla fall. Jag får försöka tänka positivt på det hela, och inte se till allt negativt som kan hända under resans gång.

Önskar er alla en trevlig torsdagkväll!

Igår var ju dagen då vi var på besök på Sahlgrenska. De kollade hur äggstockarna såg ut, hur många äggblåsor det fanns, och så tog de blodprov på mig, för att se nivåerna på hormonerna.

Allting såg bra ut, jag hade svarat bra på behandlingen sa de, och det fanns på ena äggstocken 13 äggblåsor mellan 13-18mm, på den andra var det färre och mindre.

Vi fick sitta och prata med en sjuksköterska och planera hur behandlingen ska fortskrida. På onsdag är det dags att plocka ut ägg. Så nu har jag fått veta hur jag ska ta sprutor och nässpray de sista dagarna, och vilket tid exakt som jag ska ta sprutan som gör att äggen mognar och sedan släpper. Eller ja, de ska ju inte hinna släppa, bara mogna, annars kan de inte plocka ut dem. Därav att tiden för den sprutan är väldigt exakt.

Så nu  närmar det sig hörrni... Jag känner en rädsla. Jag är uppriktigt rädd. Inte för att det kommer göra ont eller så, för de får göra vad de vill, det bryr jag mig inte så mycket om.

Jag är rädd för att få ett negativt resultat. Eller att det inte finns några ägg i blåsorna, eller att det sedan inte blir befruktat, eller att det inte fäster vid eventuell insättning av embryot. Så många eller...

Att jag inte ska tänka så, det vet jag. Men det är svårt. Samtidigt som jag känner så här, så är jag ändå glad, glad att det äntligen är dags, det är vår tur nu. Det känns overkligt.

Idag fick det bli en långpromenad i stället för en löparrunda. Magen känns öm och svullen, så det kändes onödigt att fresta på kroppen mer. Tänk, egentligen, det är många äggblåsor som slåss om utrymmet där nere... =)

Hoppas ni haft det soligt och fint idag, och ni som har förmånen att vara lediga, passa på att njuta av våren! Ni andra, får precis som jag, jobba. Men det är inte fy skam det heller.

Kram på er!