//Får väl se, om Lucifer som ca 8 veckors kattvalp kommer fram i någotlunga format... :)//
... nåja, i varje fall på den ena. Den högra, vilken annars? Så här var det: Texas har ju drabbats av "bärrandsinfektion", d v s ett gäng små äckliga bacillisk-bakterier käkar sig in i hans hovar och försvagar dem. Tack och lov upptäckte Becky det på ett väldigt tidigt stadium, men behandlingen visade sig vara både kladdig, omständlig och långvarig... Varje hov skall badas i en lösning med äppelcidervinäger i ca 20 minuter, medan man skrubbar med krats och rotborste efterhand, så att alla baselluskerna evakueras. De sista, envisa squatters:arna tar man med hovkniv - som en mattkniv, lika vass...
Sådana bör matte inte hantera, det har vi fått otaliga belägg för genom åren: Det har aldrig funnits en matta i det här hushållet, som skulle klara en Forensic-undersökning med det där blå "avslöja-blodet-ljuset", Ni vet! - Ultraviolett ljus, heter det visst? Trots att matte får bort fläckarna riktigt hyggligt (många övningstillfällen ;) ), så skulle Kriminalteknikerna ha henne i säkert förvar bakom lås och bom innan hon hunnit säga "bort med tassarna!" ens...
Nå, den här gången var inget undantag. Kniven slant lite, matte planterade den ganska djupt i tumgreppet (just då hanterade hon mordvapnet med vänster, för det var en så knepig vinkel... och är man född likhänt, så...) Vi, som enligt vanligheten stod inburade i hundgården, hörde ända dit en strid fors av utländska ord, sedan kom matte knatande med imponerande hastighet och hojtade på Becky att komma med "nån gammal hanndduk, hink kallt vatten och sårtejp", Den fromma, hörsamma dottern gjorde så, alltmedan hon fräste "vad F-n skulle Du på kniven, Du vet ju att Du alltid skär Dig!" "Inte alls alltid! Varannan gång brukar det gå bra, precis som för Dig!" replikerade matte lugnt och satte sig på trappan medan Becky tvättade, tryckte ihop och tejpade. Det var inte så illa som det sett ut, händer blöder ju någon orimligt, som alla vet.
Matte fick en arbetshandske på, så gick de båda ut och fortastte pedikyren på Texas. Efter cirka 3 timmar hade en mycket trött och uttråkad, men otroligt snäll och tålmodig liten häst äntligen fått sina rengjorda galoscher på (för att skydda så att ny smuts och nya bakterier inte tränger in i hovarna). Han durkade lyckligt iväg för att busa med Montana, som troget stått och glott på hela behandlingen. ;)
Becky och matte gick in för att kränga sig utanpå en räksallad, som Becky gjort iordning innan matte kom för att hjälpa till med hovarna. "Hur har Du det med stelkrampsskyddet?" frågade Becky. "Bra. Fick det ju både då Tam-Tam nafsade hål i kinden på mig, då Heffsen och Jason fimpade fingerleden och då jag rev mig på den rostiga plåten då vi rev skjulet!" konstaterade matte - som hatar sprutor - belåtet.
Dagen efter var tassen lite svullen och ganska öm, men inget att fästa sig vid. Därför blev det något av en chock att säga godmorgon till den dagen efter igen: Matte vaknade av en infernalisk värk, och van vid kramper som väckarklocka, satte hon halvvaket igång att massera. Men slutade obedelbart med ett regelrätt tjut. Stirrade klarvaken på näven, som hade expanderat med ca 50% samt antagit en ganska tjusig, blålila färg: Som mörka syréner, ungefär.
Så hon ringde till Doktor Göran nr 2, men han hade inte en enda tid. Övervägde att sticka akut till Oskarshamn (vettiga läkare), men insåg att körning såpass långt kunde bli besvärligt. Körde alltså utan att förvarna dem upp till Vårdcentralen i Hultsfred och meddelade sköterskan, att hon behövde penicillin, och de ganska bums. Doktor Göran nr 1 är ju glad i att skriva ut piller, jag behöver inte träffa honom, försäkrade matte hoppfullt. Trode hon ja! Han skulle prompt titta och förhöra sig om stelkrampsstatus. Enligt hans noteringar var hon inte alls skyddad; men det dementerades snabbt, genom hänvisning till Västervik 2 gånger och Linköpings Handkirurg 1 gång. Matte är inte den som slösar med Landstingets resurser i onödan, inte! - Och så avskyr hon, som sagt, sprutor.
Nå, enligt Piller-Göran var det fråga om en praktfull infektion; hade hon en aning om hur hon ådragit sig den. Jodå, han fick hela händelseförloppet: Hovkniv, blodbad, tvätt och tejp. "Du skulle ha kommit in direkt!" sade han, som de alltid säger. "Hade blivit lång väntetid. Det var i fredags kväll... och Ni öppnar måndag 09.00" Sist suckade han och sade, att matte borde ta sitt förnuft till fånga och vara mer rädd om sig, hon var ju inte purung längre... Varpå matte omedelbart klämde tillbaka: "Nä, men jämfört med Dina andra patienter är jag ju både smidig, stark och pigg! - Hur skall Du ha det, egentligen? Tack för pillerna! - Nu skall vi inte låta de andra patienterna, de riktigt skröpliga vänta längre! Hej då!"
Så nu har tassen ändrat färg igen, den är röd/grön/gul/, inte alls så vackert, men gör mindre ont i alla fall! :D Så inom en vecka räknar matte med att ha tillbaka sin gamla välbekanta, bleka, trista tass igen.
Själv drar jag mig lite inför morgondagen: Då SKALL jag lämna bidrag till Lords sticktokiga matte, påstår min plågoande... För nu ligger det drösvis med ull på mattan varje dag, nu fäller jag, så nu skall det samlas! Suck! Razzis bidrag, det totala, kommer inte att räcka till vantar, inte: På sin höjd till ett par dekorativa ränder - eller tummar i avikande färg...;) Men det kan väl kanske blandas med annan, mörk ull, kanske?
Wooops, klockan är över 03, då måste vi allt ta ut matte på en nattrunda: Tror det blir nere vid Järnsjön, där är så vackert när stjärnor och måne speglar sig i vattnet, påstår matte. Razzie och jag intresserar oss mest för att förstöra tjusigheten genom att rusa ut i den: Razzie bara halvvägs upp på pinnabenen, men jag skall simma, vara i länge.... Härligt! Måste komma iväg PRONTO!
Ha en skön, fortsatt majvecka med mycket sol, utebad och godis! :D
Jason
"Hittar du bollen?"
... Jodå, det har hon allt, fastän hon nekar så att hon blir blå! För så här är det ju: Om man sover för mycket, då har man försovit sig. Om man äter för mycket, då har man förätit sig. Och om man har lovat för mycket, har man ju, i logikens och självklarhetens namn, förlovat sig! Det kan ju minsta kattvalp lista ut! :D
I somras började Becky och Björn sätta riktigt staket runt tomten: Svårare för hästarna att knalla tvärsigenom, nämligen. Alltså trästolpar, på vilka skall spikas 2 parallella brädor, typiskt hästhagestaket. Som - givetvis - skall målas vitt... Matte betraktade det 20-tal stolpar, som kom upp förra året. "Jag kan måla dem, när jag nu har svårt att hantera hammare med de här nedrans tassarna", erbjöd hon gentilt. Och det gick som en dans, snart var alla befintliga staketstolpar vackert vita. Precis som stora delar av matte, som alltid varit en Kladde-Fia av mått :S!
Nu, då vårvindar friska börjat leka och viska igen, är det läge för att fortsätta det som höststormar och tjäle satte stopp för: "Vi skall hämta hem mer material bara, sedan kör vi så det ryker!", försäkrade Becky (arbetsnarkoman till naturen). --- Då matte kom ut till Slättäng nästa gång, låg kåken halvvägs dold bakom en gigantisk timmerbröt! "Är Ni bindgalna? Skall Ni stängsla in hela Järnforsen också?" undrade matte förskräckt. "Näe, det här räcker väl halvvägs, ungefär" kom det oberört till svar. - Och detta Babels Torn av trä har matte alltså lovat att måla... Som sagt, hon har förlovat sig! ;)
Men allting går, utom att bita sig i örat eller slicka sig på armbågen! :D Så nu väntar vi bara på, att "ungarna" skall komma ihåg att köpa vit färg, så kommer vi att ha en matte lika vit som en oskyldig brud; vilket ju passar alldeles ypperligt nu, då hon förlovat sig...
Det blir ju skönt för tvåbeningarna, att ha Texas och Montana i säkert förvar: Inte för att de två små fjantiga pållarna är rymningsbenägna, tvärtom! De är så nyfikna, tillgivna och efterhängsna, att till och med matte nästan tröttnar ibland. Vad man än skall göra, så nog körs två lena mular fram och är ivägen :S Står ytterdörren öppen, så knallar de uppför trappan och in i hallen; det har redan hänt några gånger. Monty kommer dock bara halvvägs in, eftersom Texas leder den lilla paraden. Och han faller i hänförelse över den vackra skäck han ser i spegelväggen till vänster och stannar där i stum beundran. Eftersom de omöjligt kan vända i det trånga utrymmet, så har de lärt sig "backa" automatiskt. Alltid något! :)
- Men att ha dem i säkert förvar från vägen, innebär på intet sätt att de inte kan råka illa ut: Stackars Montana gjorde det förra veckan. Björn hade gått för att släppa ut dem för dagen - på grund av Cheyennes rymningar fick de stå inne om nätterna, alla tre. Skilja på dem kom inte på fråga, då hade ingen kunnat sova alls, eftersom de skriar efter varann så fort de inte kan se varandra. Nå, killen knallade ut, men kom inrusande med ögon som tefat och håret på ända: "Hela stallet är fullt av blod!" Becky rusade ju ut, och mycket riktigt. Liknade ett gammaldags slakteri :S Och Monty-pållen värst av allt!
Han hade lyckats bända upp en metallskoning på halvdörren ut till gödselplattan och skurit upp sin högra kind ända från ögonhöjd ned till mungipan! Högst upp var det inte så farligt, men ju längre ned, desto djupare och mer gapande. Som tur var, fanns det en Länsveterinär tillgänglig direkt, trots att det var lördag - den dag då flest djur hittar på att skada sig eller bli sjuka, som alla mattar och hussar vet! Hon kom ut och sydde ihop honom. Först tänkte hon sy utan bedövning ( ! ), men det fick hon inte för Becky. "Onödig utgift!" sade veterinären. "Nödvändig till max!" sade Becky och så fick han bedövning. 85:- kostade den, såg vi på fakturan sedan. - Det är väl en droppe i det 3.000:- - kronorshav, som hela kalaset visade sig kosta!? --- FATTAR inte hur folk tänker? Bara för att hästar inte gnäller och ylar, som ju de flesta hundar och katter gör, så förutsätts det att de inte behöver ha bedövning! :S
Och penicillin var också onödigt, framhärdade veterinären, för hästar har så bra immunförsvar. Men innan stackars Montys kind började läka lite bättre, så var det både massor av var och vävnadsdöd! Men nu förefaller det vara på väg åt rätt håll, i alla fall. Fast ett riktigt fult ärr får han säkert: För Becky var tvungen att ta bort stygnen för att komma åt att tvätta bort varet ordentligt; matte höll på att slockna, då hon fick återberättat detaljerna... Det är allt en väldig tur, att Becky är av tuffare virke än matte, som inte ens vill ta i rått kött... Fegis! Jag, jag tar det gärna i munnen, jag; här har Ni en, som är modig! :D
Den lilla Mostern i Helsingborg, Gittan, har också äntligen lyckats koppla in sin peronliga GPS och hittat fram till Bättringsvägen: Men det var klantasch-et till läkare, som var skuld till att det tog så lång tid! Han opererade ju bort tarmvredet, men Gittan blev inte ett dugg bättre, tvärtom. För besvären med att inte kunna behålla vare sig vått eller torrt kvarstod, men nu hade hon dessutom en otäck, skavande plastslang i halsen, för att leda bort gallan, så den inte skulle fräta sönder magslemhinnorna... Till slut sade hon till, att hon inte ville längre, hon ville hellre dö! Då gjorde de en ny röntgen. Och, eureka! Hittade ett tarmvred till, som de missat veckan innan! Så det blev ny operation.
Så fort Gittan slagit upp de nötbruna på uppvaket, deklarerade hon att nu ville hon åka hem till sina katter! - Då visste vi, att hon var tillbaka till sitt eget envisa lilla jag! :D Så nu får hon nog komma hem i övermorgon, om inget oförutsett inträffar. Men det är väl själva den, att de inte kan kontrollera ordentligt direkt??? Som det nu är, fick mattes lilla snälla moster lida en hel vecka i onödan - och tänk, vad det kostat av skattepengar, att ha någon inlagd dubbelt så länge än vad som egentligen var nödvändigt :S! --- Och det blev ju till att "fira" 75-årsdagen med dropp i en sjukhussäng... Becky och matte skickade en stor bukett riktigt färgglada blommor till henne, för att muntra upp henne lite; Becky hade först fastnat för en underbart vacker uppsättning av svagt rosastrimmiga liljor... Ljuvlig! Men matte tyckte, att liljor nog väckte lite makabra associationer, då Gittan nu var så pass illa däran. Så det fick bli "färgfyrverkeriet" ;)
Nå, det verkar som om såväl häst som moster kommer att klara sig igenom sina respektive kriser :) SKÖNT! --- Hoppsan, klockan haver minsann knatat iväg ända till 02.46! Vart tog den här dagen vägen, tro? Visserligen har vi varit fyra långrundor idag, för det var så härligt väder, påstod matte - i varmaste laget tyckte jag - men ändå? Går det lika fort för Er andra därute i cyberrymden? - Antagligen ja och nej: För de (få) ungdomarna är dagar, veckor, månader och år ju betydligt längre än för gamlingar som matte... Behändigt ordnat av naturen, för det är ju bekvämare att vara ung och energisk när man måste hinna med mycket :D! Fast här lär finnas vissa äldre också, som matte muttrar "stålmormor" om: De passar barnbarn, stickar, bakar, målar, slöjdar, städar, pyntar och grejar, så matte blir trött bara av att läsa om det!:S Och undrar lite avundsjukt hur de hinner??? - Skulle hon väl kunna ta reda på, om hon släppte korsordssidorna och den aktuella boken lite oftare och längre stunder. Men det lär inte hända...
Promeneras skall hon dock, och det nu. För nu är i alla fall jag redo att gå ut i skogen och... pudra näsan ;)
.Texas, Montana & Razzie
...som skall behöva lyssna på allt gnäll från den här flocken! :S Kanske lika bra, att Ni går och tittar på TV istället... fast där finns ju oändligt mycket värre elände, förståss!
- Så fort vi trott, att nu skall det väl vara lite lugnt och skönt, efter alla älgkrockar och annat f-nstyg, så dyker det upp nya "muntrationer": För det första, så har Cheyenne, Haflingern, gjort sig totalt omöjlig! Han har lärt sig, att han kan hoppa över stängslet, så det gör han. Ideligen. Bara för att han kan... Texas och Montana kan inte, men då flockinstinkten är stark och hästar lika starka, så välter de, med gemensamma kraften, den tunga metallgrinden och knatar efter... Detta har hållit på att ta slut på alla tvåbeningarna; natt som dag ringdes det om "hästar på vägen", ofta då Becky & Björn inte var hemma, så matte fick rycka ut och leta hästar i mörkret...
Till slut gav Becky upp, och gav med sig: Förra ägaren fick köpa tillbaka honom, det har hon tjatat om sedan hennes båda ston fick gå över Regnbågsbron på grund av sjukdomar... Nu skall hon skaffa nya ston, så hon ville ha Cheyenne - eller Nero, som han heter hos henne - tillbaka, så gärna. Becky hade fäst sig rejält vid honom, han var inriden och underbart fin på alla sätt utom då detta med att sticka av; så hon ville ju inte... Men nu flyttade han tillbaka till Skåne i morse. Och i veckan kommer ett sto: Så han lär inte vara ledsen... Skulle han stannat här, så hade det nog blivit veterinärs-snipp till hösten, se ;)
För det andra: Då Becky verkade hovarna på hästbeståndet, upptäckte hon att Texas fått bärrandsinflammation (tror jag att det hette...:S) - på tre av hovarna: Det är bakterier, som äter upp hoven! TVI! Skall behandlas med minutiös skrubbning, sköljning med cidervinäger, två olika medikamenter och tjära... Ja, egentligen något av detta, men Becky är grundlig...;) Men det är en mycket tidsödande process, och vår matte stinker av medicin och tjära, så vi vill knappast kännas vid henne längre! - För hon hjälper ju till, fast hon inte är så vidare haj på sådant...;) Och dessutom tvättades och tjärades de andra 8 hovarna också, i förebyggande syfte. Medan Razzie och jag sitter i hundgården och är övergivna... ORÄTTVIST! - Vi kanske också skall skaffa oss hovar och bli smittade. Bara för att vi kan: Snart kommer det ju hästhovar i alla diken, det är bara att plocka på sig! :D
Så kommer vi äntligen till det tredje, som - Halleluja! - inte har med hästpålägg... eeehrrr, hästarna att göra: Mattes lilla moster i Helsingborg, Gittan, ligger på sjukhuset där och mår inte alls bra :( Den stackaren har fått tarmvred! Hennes son Per fick tvinga iväg henne till doktorn, hon är ju av samma linjer som Becky och matte, så det var nog inte helt lätt :S - Hon blev inlagd direkt och opererades i svinottan dagen efter: De fick ta bort 25 cm av tunntarmen, som lindat sig runt tjock-dito och blivit nekros, d v s dött :S BRRRR! Är nog ungefär lika skönt, som det låter...
Hon fyller 75 nu den 9:e, vilken födelsedag, vad!?!? Hujedamig, vofför skall alltid de snällaste råka illa ut? Razzie och jag tyckte mycket om att vara nere i Helsingborg hos kusin Per, speciellt då Gittan kom dit (d v s varje dag de 4 dagar vi var där! :D)! Hon har så sund uppfattning om hundhållning: Givetvis skall vi också ha biff/räkor/pizza/eller vad det nu kan tänkas vara som serveras...:D Skall vi bara få våra torra kulor, medan människorna får godis, nej aldrig på tiden! Matte gnällde och vaktade henne som en hök, men hon lyckades pilla i oss både det ena och det andra; det kändes på andedräkten, se...;) Matte kunde ju inte vara alldeles inpå oss hela tiden :D - men vi kunde vara kloss inpå Birgitta! Heeeela tiden...;) - Maken till trevlig tvåbening!
- Hon kastade ett pipdjur (hennes katters) till Razzie. Razzie hämtade ju. "Ååååh, så duuuuktig!" kvittrade Gittan och kastade igen. "Titta, hon hämtar den varenda gång, ääär hon inte duktig?" Matte nästan dog av skratt. Efter en stund kom det: "Hur länge tror du hon vill hålla på?" "Tills en av er får en minnesruna" svarade matte tvärsäkert. Hon känner ju Razzie...
Men några minnesrunor vill vi inte ha! Vi vill ha alla, både två- och fyrbenta kvar! Både här där vi är och på sajten. Jämt. - Fast någon måste ha dött i det huset, som ligger mitt emot, för där spökar! I alla fall tror jag det. Matte säger att det heter "slöja", och det måste muslimska flickor ha, men det tror jag inte på! - Det är ju lika skumt som tomteurstyrsel, rullstolar och barnvagnar! Det finns minsann mycket ruskigheter här i byn, som jag slapp medan jag var lantis... Dit kom ju bara brevbäraren och sotaren, i stort sett. Här vimlar det av suspekta individer, och de måste ju skällas ut, i alla fall första gången!
Nå, en bra grej kommer också att hända: Becky fyller 25 den 13:e, då bjuder hon på middag, så matte fixar doggybag! :D Det är alltid väldigt god mat hon ordnar till, den "farliga Hunduppfostraren";)! Matte skall ge henne ett par örhängen (sjöstjärnor i silver) och en ask lakritspipor: Det är hennes favoritgodis --- och så kunde den tunika, som matte beställt till henne, inte levereras förrän i maj... Så pip-asken fick bli underlag för den påtejpade bilden av den... Vad gör man?
Nå, jag vet i alla fall vad jag - och Razzie - skall göra: Vi skall övertala matte att köra oss ut till det vilda vattnet; där är så fint att gå! Men det måste vara innan det blir alldeles mörkt, för Ni anar inte så svart det blir i skogen så snart solen dalat! - Om det inte är bra månsken... då kan man drälla runt i den hela natten! :D
... som Ni ser. Helt och hållet min förtjänst, lata matte orkade ju inte installera honom! Vilken groda, vad? ;)
- Jo, för hon tror, att det heter Påskris och skall bestå av en knippe spretiga björkkvistar! Maken till okunskap! Vem skulle vilja tugga på torra små pinnar, när det finns Påskgrisar!? Vegetarianer, då. Fast det finns förvisso gott ris också, de där vita små kornen; speciellt om de kokas i buljong :D! Och kycklingar skall det visst också vara till Påsk, den här helgen börjar arta sig till något hyfsat matnyttigt, den med!
Inte ens skinka fattas; rena julafton all over again! - Fast nu har julskinkan i affärerna varit inne om paketeringsavdelningen och fått ny plaststrumpa på sig, påstår matte, som är cyniker (vad det nu betyder?). Och blivit omdöpt till "Helgskinka". Skinka som skinka, den sitter alltid bra! Till och med jag sitter ganska bra på mina...;)
Ett sådant där spretigt, illasmakande ris har förresten landat på trappavsatsen också; där den lilla spretiga granen med sju vesna små röda sidenrosetter försmäktade i julas... Det är Damen från Blåkulla som dekorerar de allmänna utrymmena, se. Matta framför både sin och vår ytterdörr (som man inte får håra på --- ha, ha!), stor, klumpig ljuslykta i hörnet mellan vår dörr och den tomma lägenheten, så halvtrappan ned alltså gran i julas, nu påskris... Matte fasar för juni, då det garanterat placeras en majstång där: Då blir det trångt om saligheten att komma förbi med Razzie och Mastodont-Jason, påstår hon.
Razzie, den stollan, inbillar sig att fjädrarna i riset innehåller fåglar och snappar vilt efter dem: Hon älskar allt, som går att ta sönder. Det vill säga det mesta. Men hon har en väldigt juste inställning till tuggpinnar: Matte hade bett Becky köpa 200 stycken på "Dollar" i Eksjö, då hon jobbade på stationen där, så nu har vi ett (litet) förråd.
Jag gnaskar ju i mig min omedelbums, men Razzie har nog varit hamster i ett tidigare liv, för hon gnager bara lite i ena änden på sin, sedan gräver hon ned den under mattes huvudkudde. Varenda gång. Så det är bara att proviantera vidare, då min tar slut ;)!
Björn och Becky kom hit med den upphottade datorn i kväll; då Björn visade, hur man flyttar foton från kameran till datorn, så svischade de snällt över omedelbums: Då matte sedan skulle göra detsamma, svarade datoreländet bara "en USB-enhet känns inte igen". Och den menade det! Men för en gångs skull överlistade matte apparaten, fast tid tog det!
Först körde hon (med stor bävan) installations-CD:n som hörde till kameran... Inte Farao iddes hon tröska igenom alla villkor, utan tryckte bara på "OK", "fortsätt", "jag accepterar" och "installera"... Så nu undrar hon lite, vad hon egentligen lovat... Nå, programmet installerade sig snällt, och skickade in bilderna i burken. På ett nytt ställe. :S - Så då de skulle flyttas hit, till sajten, gick det inte alls: Matte pratade utländska i långa haranger och knappade hit och dit, flyttade och kopierade, så det vart 3 - 4 kopior av alla de dåliga foton hon tagit bara för att prova... :S
Men till slut lyckades hon hota några stycken så att de hoppade in på "mina dokument", och därifrån kunde vi komma åt dem! :D Återstår bara för matte att lära sig hur man ska göra. Och hur man sköter kameran... Om hon får leva ett par år till, så kanske det kan hitta på att komma in några presentabla bilder på oss, så småningom... Nå, i alla fall på mig; Razzie är sällan stilla så länge, att det syns att det är hon på fotona; det är bara ett gråaktigt sudd-spöke, suck!
Apropå suck, så är det hög tid att plöja ut i djupsnön en runda i och för uträttande av trängande behov: Vi hinner inte ens läsa igenom Gästboken inatt, matte gäspar så att Razzla och jag lider av syrebrist... Hon var över till Slättäng och hjälpte till att leta hästar på utflykt i svinottan, så det har varit "Lång Dags Färd mot Natt", så att säga :) - Cheyenne, Texas och Montana är dock återförda till "fållan"; så länge det nu varar... Elstängslet biter ju inte på dem då snön ligger så djup :( --- Fråga oss inte varför, men så är det: Det märks tydligt på deras sätt att ge sig på vift då det passar dem!
Sussa sött alla sköna tjejer och tjusiga killar av alla arter! Önskar
... Björn har hittat starknappen och kommer och hämtar datorn om 1/2-timme; i och för omfattande operationer...
Vi hörs (förhoppningsvis) igen om några dagar!
Var rädda om Er, allihop! Kramar från Jason & flocken
... till mattes valp-elände! Och då menar jag inte Bita, den lilla pestilensen kan man väl stå ut med, bara matte stänger dörren om Razzie och mig då hon kommer på besök... Nej, jag menar mattes egentillverkade, grymma, elaka valp: Becky! Vad har hon gjort mig? Jo, det skall jag minsann berätta:
Minns Ni Haltin? - Den var hennes idé. Och visst, den vande jag mig snabbt vid. Ungefär lika snabbt som jag lärde mig att slinka ur den: Det var ju bara att dra bakåt av alla krafter (och sådana har jag ansenliga! :D), så var jag fri såsom fågeln i morgonstunden! - Om det inte vore för liten, ettrig matte, som hakade fast näven i mitt grova kedjehalsband (som hakar i så suveränt, att det är värdelöst som stryphalsband! ;) ) och drog för Kung och Fosterland... Ju mer hon envisades, desto roligare blev det ju att gå ut och terra omgivningen! :D
Men säg, den fröjd som varar... och det är Beckys fel! Hon kom nämligen hem till matte med en "dressyrlänk" åt mig: "HA!" tänkte jag då jag såg den. "Smalt, svart snöre, det går av på studs, och sedan är Maximus och Svarte Schnauzern HISTORIA..." Bekväm var den också, dressyrlänken, den kändes inte alls; mycket lättare, jämfört med kedjan jag haft innan. Pi-Ho, här kommer jag!
- Och där, där, kom Maximus!!! Äntligen; hämndens timme! (Hämnd för vad? Tja... han har ju mage att vara större än jag...:S? Vi vovvar behöver inga skäl. Vi bara vet...) Jag lät min mäktiga stämma ljuda i ett gigantiskt "GRAUFFff...iiiip" ??? VAD? Himlars, matte höll mig med en hand... och jag kunde inte fara framåt, om jag inte ville bli helt utan luft... F-N, vad ojuste!!! --- Jag, som hade matte under full koll, kunde styra min människa totalt; plötsligt skulle rollerna vara ombytta... Näe. Det kändes inte alls kul. Men ganska tryggt... Nu slipper jag ju försvara henne för jämnan... För om det kommer en Buse, så kan hon ju dressyrlänka honom också! :D
Nå, än är inte sista ordet sagt i detta: Men matte har lovat Becky att försöka få "pli" på mig... fast hon höll på att skratta ihjäl sig under Beckys "instruktionsföredrag":
Becky hade bjudit på middag, för matte blev ytterligare ett år äldre - därav valpens högtidliga anförande, som lät något i den här stilen:
"Mamma, Du måste ju faktiskt inse, att du inte blir yngre och starkare. Eller friskare eller får mindre ont, Så därför måste du ju inse, att Jason...." - Längre hann hon inte, för matte skrattade så hon skakade; hon försökte verkligen trycka ned det, men det gack intet, som det står i Bibeln... Och Björn insåg det komiska i situationen och började också skratta (så snart han försäkrat sig om att matte inte grät - han känner inte matte så bra än, se! ;) )
"Tack, älskade min!", hickade matte. "Lova mig bara, att då tågen skall läggas om på fjärrdirigering och Du skaffa nytt jobb, så sök inte till någon akutlinje för självmordskandidater eller sådant...!" - Stackars Becky. Hon sade att "ja, men jag menade ju..." "...att jag kommer att bli äldre, svagare, sjukare och få mer ont! - Äsch, jag vet vad du menar! Men det lät bara så otroligt underbart kul! Så sjukt ´OPYSKOLOGISKT´ - "Pyskolog" kallar matte alla, som försöker rota runt i folks tankar...
Sedan stack matte hem med allt sitt byte: Silverörhängen, silverkedja (till en delfin, värd ca 1/50-del av kedjan...), plattskydd till spisen (som är ursvåra att få tag på numera, då alla har skaffat de där trista hällarna, som piiiiiper, bara man lägger ett lock lite snett :S!), en slipgrej till knivar (hon hade tänkt sig ett "bryne": Den här har bruksanvisning på 5 språk... Teknik-Björn. SUCK!), en flaska vin och en lila azalea. Inte illa, för en, som önskat sig "ett madrassöverdrag". Matte frågade, mycket riktigt: " Var är mitt madrassöverdrag?", bara för att jäklas. Tur att de känner varandra, de där två/tre... Eller hur?
Nå, nu är det sannerligen dags att nattvandra igen; måste bara säga en sak till... Ett-sju-fem, så kommer vi inte att kunna komma in på sajten på ett (förmodligen bra) tag: Björn skall mocka skiten ut datorn. Det vill säga, han skall spara in allt, som matte vill spara (det blir femtitusenelva countrylåtar och en del foton, det...) på USB-minnen och sedan lobotomera datorn. Och, slutligen, installera en förfärlg massa program igen... Och det kommer att ta tid: För Björn är underbart snäll, hjälpsam, tekniskt överbegåvad och en helt suveränt härlig svärson! Men inte snabb... :)
Så, om/när vi försvinner ett tag, så vet Ni alla vad det beror på: En Björntjänst! :D
.... för Baronen ida´!!!
Och för Montana! Han får stanna! Exakt hur det blir framöver, det vete kattsingen, men en så underbart snäll och fin liten häst skall inte gå till slakt eller ett dåligt hem! Ekonomiskt oförsvarbart och känslomässigt pjunk? Oh, ja! Men hur det än blir, så blir det på Slättäng, och inte i någon jäkla Vandringspokals-Blocket-Karusell...
Säljarna är meddelade (och förmodligen synnerligen lättade), släpet avbeställt och Montana & Co fullproppade med äpplen. Nu börjar jobbet med att leda "Monty" upp-och-ned för "Vildsvinsbacken" för att muskla bakdelen och hoppas på det bästa... (Backen heter så, för att vildsvinen bor högst upp: De lömska tvåbeningarna lägger ut mat till dem och skjuter dem då de kommer... inte snällt, men tyvärr nödvändigt, för de håller på att "bli kineser"; d v s på tok för många på för tok för litet utrymme...)
- Sådär ja, nu blir jag väl anmäld för "rashets" - men hav i åminnelse, att jag själv är blandis! - Och jag har inget emot kineser (de har goood mat! :D ), tycker bara synd om dem, för att de är så många! - Så många, att de smygdödar många av sina tikvalpar, bara för att de måste ha en hanvalp, som tar hand om de gamla föräldradjuren... Det är hemskt! - Och vad skall alla hanvalparna syssla med, när tikarna tar slut...? Fast, okay, det löser ju problemet på sikt, s a s... Men trevligt är det inte! - Men det var ett litet sidospår, min sekreterare är okoncentrerad idag :) - Som vanligt... :S
- Nå, hästexperten Sara blixtinkallades och gjorde en såpass bedömning, att det gav Becky en ursäkt att (återigen) vara oförståndig och följa hjärtats röst och inte förnuftets trista mässande: Det kan bero på undermålig muskling i "bakvagnen" och inte vara något allvarligt. PI-HO! Ett halmstrå, det är allt "Realisten Becky" behöver för att simma vidare ;)! Sara sade också, att Montana nog är en "sen" 2010:a: D v s född sent på året 2010, och därmed yngre än vad vi trott.
- Kan Ni fatta det, vovve-polarna? Hästar har liksom ingen födelsedag!!! De åldersbestäms efter sitt födelseår! - Så en häst som föds den första januari och en som kikar fram ur stoet på Sylvesterdagen samma år, de är "lika gamla"...:S D v s "föl", "åringar", "tvååringar", etc. Bara människor kan komma på något så in i lingonskogen tokigt! :S
Nå, vara hur det vara vill med detta; huvudsaken är att Montana får stanna! Nog om den lilla, dumma röda hästen nu. Raskt över till intressanta saker: Mig, till exempel... I all ödmjukhet, givetvis!
Apropå mjukhet; matte var och storhandlade igår, då hon i alla fall var hos nya doktorn. Han verkar snäppet klokare än den andre, men ingen tiotaggare. För tidigt att avgöra, säger matte. Nå, det kvittar ju! Det viktiga var Uppenbarelsen, som hemfördes ihop med en massa andra doftande läckerheter (då menar jag inte grapefrukter och jalapeños!) i stora papperskassar...
I vanlig ordning hade det ju inhandlats färsk långfranska (finns inte att tillgå i "korvaffären": brödet är alltid minst två dagar gammalt, så det får vara, matte kör på knäcke), men det hade även förvärvats något annat, något som matte aldrig köpt under mina 6,5 år: Mjukost! - De hade extraerbjudande, "2 tuber för 40:-" och matte tyckte att, "ja, varför inte, har ju inte provat på över 10 år, det kan väl inte vara fullt så äckligt som jag tror"? Så det köptes en med räkor, en med rökt renkött.
Och de skulle ju provas, renköttet var först ut. När mackorna seglade in till TV:n ("Big Bang Theory", kl 21.00 på 5:an - det enda "heliga" programmet! Matte är kär i Sheldon! :D) uppfattade min nostryffel en whiff av Himmelriket. Istället för att vänta en stund, som jag brukar, följde jag min mages röst och parkerade stoiskt mitt huvud på mattes knä; det blev ganska vått direkt. Hon såg lite förvånad ut, sade "vänta lite" (precis som vanligt), men jag vek inte en tum. Hon tog en tugga, såg måttligt road ut, men bjöd inte än... Då var måttet rågat!
I nästa nu satt hon med tom näve i luften: Det behövdes bara ett obetydligt lyftande av framchassit för att nå läckerheten... Matte stirrade förbluffat på ivrigt tuggande mig, för så fräck hade jag aldrig varit förr! Men det finns ju gränser för vad en hundnos kan stå ut med! - Speciellt då man råkar ha räckvidd... ;)! Sedan skrattade hon bara och sa att "ja, det kunde man ju anat! Du stoppar ju i dig andra vidrigheter också!" Sedan fick Razzie och jag varsin av de båda andra mackorna, som matte skulle haft till middag. Tydligen har mjukost inte vunnit mark p g a avståndet, så att säga... Hon knäckte honungsmelonen istället, så alla blev nöjda :)! - Matte är nog en förklädd kanin...:S!
Så det är väl tveksamt, om det kommer att handlas mer av mjukostvaran... Fast det finns ju två tuber i kylen! :D Öronmärkta "Jason & Razzzie"! Livet leker :D!
PS: Bilden har INGENTING med detta att göra: Matte vill bara visa vad hon ser fram emot...;) DS
...blir det här, så alla som vill läsa något roligt, bör byta kanal! Becky & Björn köpte ju, för ca en månad sedan, en fux som var avsedd som ridhäst till Björn: Han har ju ganska nyligen börjat rida, så det vore inte så klokt att sätta upp honom på Haflingern Cheyenne, som kan vara ganska oberäknelig. - Och Texas är ju ca ett år för ung för att ridas, även om hans stoiska lugn och vänliga personlighet inte alls skulle lägga hinder ivägen!
Nä, denne härlige, genomsnälle och sällskaplige lille kille, Montana, var behäftad med ömma framhovar, vilket syntes tydligt. Därför trumfade matte nogsamt i henne att ta skriftligt på att köpet skulle hävas, om han inte gick normalt efter ca en månad; enligt säljaren berodde ömfotadheten nämligen på, att hovslagaren verkat honom för hårt framtill... Jodå, det stämde nog: För nu, efter en månad, är framfötterna friska - så att man tydligt ser, att det är något fel på bakbenen!!!
Becky lade in en tråd på Bukefalos (hästsajt) och alla där rådde henne att låta häva köpet: Det kunde vara något som var behandlingsbart till (någorlunda) rimlig kostnad, men troligast var, att den arma hästen har lösa benbitar i bakhasorna... RYYYYS!
Givetvis hade säljaren låtit verka honom så hårt fram, bara för att maskera defekten bak: Det framkom tydligt då hon vägrade gå med på Beckys förslag: Becky skulle bekosta en ordentlig besiktning av Monty, av en veterinär här: Om det då framkom, att det skulle gå att åtgärda, skulle hon behålla honom, eftersom hon blivit så fäst vid honom under den här tiden. Det enda säljaren hade att göra, var att förlänga avtalet om "öppet köp", d v s tills Montana var utredd. Detta vägrade hon! VARFÖR? - Ja, gissa...
Becky är helt under isen; hon är så "kär i" honom, vill helst av allt behålla honom i alla fall... Men det är inte ekonomiskt realistiskt: De har ju höga lån på renoveringen av huset och en bil; Och han införskaffades ju just för att de skulle kunna rida ut tillsammans, hon och Björn: Skulle en oridbar häst stanna, så finns det inte plats för ytterligare en: 4 boxplatser, varav den minsta används som sadelkammare; så Texas, Cheyenne och Montana: Fullsatt... :(
Värst av allt är ju, att den stackars snälla lilla hästen nu givetvis kommer att verkas lika grymt igen och säljas till någon som antingen inte fattar eller, ännu värre, inte bryr sig om att han får ont av att bli riden! - Det finns ju inga ordentliga register över hästar (utom travare och avelsdjur), så som det finns för hundar och katter: Övriga hästar är en sorts "blandisar", som ingen håller koll på...:(
Matte tycker, att Becky skall hålla koll på när satmaran lägger in ny annons på honom och själv lägga in en rakt under: "Begär för all del besiktning! Denna häst har problem med bakbenen!" - Men Becky tror inte att Blocket tillåter det. - Man kan väl prova, tycker matte och ser trulig ut. Helst vill hon lägga in en varningsannons "köp ingen häst från X-uppfödaren!" Men det får man inte heller... Sabla system!
Matte är för närvarande i högsta grad misantrop: Hon tycker att Gud inte skulle varit så energisk av sig i Begynnelsen: Han kunde ha nöjt sig med att jobba 5-dagarsvecka och vilat på lördagen också: Då hade djuren och naturen mått mycket bättre! "Människan är, som art, bara waste of space", morrar hon. Och tillägger "tur att det finns individer som är hur artotypiska som helst. Som Sajtarna!"
Så nu, förstår Ni, nu gäller det för Razzie och mig - och BC-gänget och Bita och hästarna - att gripa mattes ogillande gentemot människosläktet i de stripiga testarna och ta vara på situationen: För ju argare hon är på sin egen art, desto medgörligare blir hon mot våra sorter... Alltså lättare att få dit man vill och att få vad man vill! :D
Så det är ju bara att sätta igång, eller hur ;)?
PS: Bilden föreställer Skrållan (som flyttat till nytt, bra hem! :D och BC-gänget - har inget foto på Montana inlagt, väntar på ominstallering av samtliga program i datorn - virus :S) DS
... det kan väl inte vara rätt? Näe, men vi haver drabbats av en annan naturkatastrof, som skrämmer mig lika mycket som åska... Detta nya, ondsinta påfund av Moder Natur kallas Bita; med all rätt! För BITER gör den lilla olyckan!
Äntligen är alla Border Collies och jag överens: Den där danska virvelvinden skulle aldrig ha forslats hit: Men Becky, Björn och matte, alla tillhörande en förståndsmässigt lägre stående art, anser att hon är ett mycket lyckat exemplar av sin sort... Kanske det, men vilken sort? Terroristernas Riksförbund?! För så här är det:
Bita och hennes syskon kommer från en uppfödare, som använder, enligt oss, fullkomligt regelvidriga metoder: Valparna tas ifrån sin mamma redan vid fyra veckors ålder, inte sex, som matte fått höra först! Anledning? Jo, tiken skall aldrig ha en chans att lära sin avkomma veta hut och lyda auktoriteter: Varje valp skall vara Alfa; inte veta av någon rangskillnad.
Valparna interagerar sedan med varandra, men bara under överinseende av uppfödarna: Ingen får "ta över"; det sker inte heller ofta, eftersom tiken aldrig lärt dem att rangordna sig... Människorna tränar valparna en och en genom att kampa med repbitar o dyl; valpen får alltid vinna; dess självförtroende skall vara totalitärt och orubbligt: JAG är störst och starkast! --- Och detta har lilla Bita med sig i bagaget. I en STOOOOR koffert...:S
Xillie, BC:nas Alfatik, ville givetvis omedelbart tala om för odågan vem som bestämde... Alla som tror att det fungerade räcker upp en svans. :) Bita blev biten, såg förvånad ut, och anföll glatt Xillie, som backade i ren häpenhet: Hennes auktoritet hade aldrig ifrågasatts tidigare...:S Nu vänder Xillie bort huvudet, då monstervalpen nalkas... För hon vet, att hon inte får göra valppuré på f-nskapet...
Den enda, som gillar Bita och leker med henne, är den genomsnälla, milda Tassa; hon finner sig i allt, äääälskar valpar! Bröderna Flax och Tocken flyr, Lilla Mock morrar och försöker rädda sig in under soffan. Vilket inte fungerar. Ganska rund rumpa och mycket päls lägger hinder ivägen. Bara bakdel och svans ligger blottad för kamp... ;) Becky får rädda Mokey innan hon blir kuperad...:D
Bita är nu ca 10 veckor, träningen är i full gång: Hon clickertränas och kan redan sitt, ligg och skall! Utan att någonsin ha hört ett "nej!" Så hon kan nog se fram emot ett mycket lyckligt liv, den lilla otäckingen! JAG har minsann fått höra "NEJ!" tills jag får skav i öronen :( Bara för att jag vill eliminera Maximus, den nu 1,5-årige Landsheerhunden, som har mage, att vara större än jag... ORÄTTVIST!
Matte passade Bita här ett par timmar häromdagen, medan Becky & Björn gick långrunda med BC-flocken; plötsligt hade jag en "back-flash" till incidentet med Gruffonen: UFO:t, om Ni minns? Något litet, brunt och vasstandat hängde i mitt halsludd... Razzie, som är mer snabbtänkt än jag, hade redan förskansat sig under sängen... Nå, inte så snabbtänkt kanske; för där Razzie ryms, ryms vandrande knaturkatastrof! Matte skyndade dock till och frälste nervknippet Razzie ifrån "Ondo"...:)
Sedan fick Razzie och jag en fristad i köket, försedda med varsitt tuggben. Efter 5 minuter kom matte ut till oss och rotade fram en liten tuggpinne. För hon ville så gärna ha sina tummar kvar... Då den lilla Monster-Doggen äntligen avhämtats, drog vi en suck av lättnad, fraktade våra tuggisar till soffa respektive mattes säng och njöt. Nu skulle väl matte inse, hur bra hon har det utan en valp i huset?
Men matte är som hon är: "Vad tomt det blev utan den lilla solstrålen", suckade hon och slängde sig på sängen med Allers korsord... Kan det vara hjärnmask, månne? Eller är hon bara allmänt korkad och i total avsaknad av självbevarelsedrift? Sk-t samma, en långpromenad skall hon ha, i alla fall, så nu går vi! ;)
PS: Den lilla ohyran hade mage att lägga sig i Razzies korg (som hon aldrig använder) så jag måste ju pressa ned mig för att "dofta om" den!
- Liiite vett har matte; observera den hoprullade mattan ;)
... underbar lilla Bita skall INTE ha ett liv, som sina föräldrar! Hon skall sova i BC-flocken, i mattes & husses säng, hon skall, precis som de andra, veta att hon är en MYCKET älskad hund! :D!!!!
Beskrivningen i förra bloggen var av hur uppfödarna behandlar sina föräldradjur: INTE hur "Bita" kommer att bli behandlad, GUD BEVARE OSS!!! - Men sörjer över syskon och andra närstående...
Att jag (Jasosns MESIGA matte), skall hålla sig lite i bakgrunden, betyder bara att jag skall ge blanka fa-en i att dutta bort den här vovven: För då kan jag göra MYCKET mer skada än nytta: Vissa hundar kräver extra insatser... Fråga t. ex, Carol; hon vet en massa om sådana här tuffa "jycklos" ---- Men "Bita är en ÄÄÄÄLSKAD FAMILJEMEDLEM!!!
Tro aldrig annat!
Jasons matte, som tydligen formulerade sig som en kratta! ;)
... men matte "förhandlar" om namnet... Hon tycker, att man inte - kanske - bör heta vad man gör. För BITS gör hon. Alla, utom matte, whimpen...
Björn & Becky landade på Landvetter (från Egypten), tog hybilen (Ja, Ni har väl hört om älgarna? :S!?), körde raka vägen ned till Danmark och hämtade Beckys blivande tjänstehund. En Malignoistik, från samma kennel/uppfödare som älskade, saknade Idonn...
Nå, i detta nya lilla liv kan vi kanske få en del av förklaringen till Idonns hängivenhet till människor; hans suveräna ignorerande av andra hundar och hans mordiska inställing till får, hästar och "andra plågor"....
Dessa uppfödare är "ansvariga utgivare" av en hel massa underbart duktiga Polis/Skydds/Väktarhundar. Alla hundar förvaras i skilda burar/transporter då de inte tränar eller tävlar. Dräktiga tikar ligger isolerade i små burar 3-4 veckor före nedkomsten. Valparna tages ifrån tiken då de är 6 veckor; hon får nämligen INTE "lära dem veta hut", varje valp skall kunna hävda sig, inte bli en "betahunda"! ALLA är Alfa!
Valparna får vara tillsammans från 6 veckor - såvida ingen visar undergivenhet, då plockas den ur kullen och får bara träffa människor: Människan betyder allt! Alltid... Suck!
Och en sådan haver matte nu förälskat sig i: Fast det är liiite konstigt: Här kommer Becky, Hunduppfostraren, och Björn, den Läraktige, fulla av skråmor... Becky varnar " Hon hugger som en barracuda!" - Men matte blir inte biten. Bara slickad. Så nu vet hon. Hon måste hålla sig borta, för lilla Bamba-Bita skall bli väktarhund... Snyft! --- Om hon inte förtidspensioneras p ga av olämplighet???? Och får flytta hit? NEJ, NEJ... Det vore GRYMT! För sådana voffs vill jobba! Kanske... Och frustrera henne? Det vill vi ju inte! Kanske....
.. för dumma matte har inte tid, hon! Ni aaaanar inte, vilket kaos hon fixade i natt: Hästarna var bort då hon kom ut med äpplen vid 22-tiden... Hux-flux-putz-weg! Det letades i "trädgården", i jättehagen, på 90-vägen.... INGA hästar! Näe, för de låg och sov i stallet... Då satte sig matte pang ned på isen och nästan grät.... VARFÖR tittade hon inte i stallet? För hon är en idiot...;)
Nå, i lalla fall, så vill jag ha mer ljus på mig: Som Edvard Persson, ett läskigt kändis-fetto sade på 50-talet: "ALLT LJUS PÅ MIG!" Och han bräkte de på skånska, den FULASTE dialekt som finns. Försäkrar matte, som avskyr sin diktion... Dessutom lär äcklet ha våldtagit flickan, som gjorde "Snövit" i Disneyfilmen... Men det får vi väl försöka kolla på Google... Matte undrar bara VARFÖR en stor, fet, äcklig skåning blev populär??? Life´s mysteries.... Inte sjöng han sådär överdrivet bra heller...
Nå, nu är ju pållarna inräknade... så nu borde hon ägna sig åt MIG... Och visst, ca 2 timmars prommis , mat och "sov nu en stund!" - In her sweet dreams! Tror hon inte att jag HÖR, hur hon duttar med luddtussarna? Och tar DEM på promenad?! En jätteenkel fråga: ÄR det MIN matte, eller Bc-nas....? Jag frågar bara blott! --- Så finns det någon tvåbening, som förstår sig på mina behov, som vill få mig? Då kommer jag, för jag är liksom sk-tsur på matte just nu... GRRRR!
Fast... det inhandlades en stor burk Dokko-levergodis idag. Så om Ni kan bärga Er 2 - 3 dagar vore det bra! :D Måste ju prompt botanisera den först, men sedan kommer jag! ;)
Vem hinner först?
... borde notera vår lilla Hunduppfostare, mattes nakenvalp Becky: Hon har haft TRE älg"möten" på mindre än 5 månader...:S KAN man ha det? Jodå. Om man är född under en kolsvart stjärna... Alla dessa stackars älgars lidande från "mötet" till Nirvana (via en jägare) frestar SVÅRLIGEN på Beckys och mattes nattsömn... GÄSP! - Men nu är de döda och över Regnbågsbron, alla tre. Tack-och-lov!
Älgar har ett otroligt knövligt format: Inte kan man lägga dem med öm hand i bakluckan och köra till veterinären med dem - som matte gjorde med en grävling... Det var inte hon, som körde på den, utan bilen före. Men den Satan pep iväg. Så matte tog upp det halvvuxna, grå/svart/vita knytet och tvärvändre, raka vägen till hästspecialisten Sara = närmaste veterinär.
Hon, som är ÄKTA smålänning, stirrade på matte och sade "du har VAD i bilen, sade du?" "Grävling!", konfirmerade matte ivrigt. "Jag betalar! BOTA den, bara, tror inte det är så illa...!" Näe. Den mådde efter omständigheterna väldigt illasinnat... För under färdens gång, hade den kvicknat till och var något till surmulen: Den högg matte i handen, fräste som en spisplatta som man skvätt vatten på och försökte fly...
Matte lekte rugby, och högg knubbisen i flykten. Då bet den henne i kinden. Det gjorde ont. Men matte skulle ju prompt ha odjuret undersökt, för hon är inte riktigt klok. Tyckte Sara, som bedyrade att "den är det inget fel på, släpp ut den där du hämtade upp den - men TAG BORT den härifrån!!" --- DÅ insåg matte, att det finns djur, som veterinärer är rädda för... Nå illrar också, men det var ju bara en AT-vet i Helsingborg... Matte är inte rädd för några djur. Hon är för korkad...
Fast jo: FÄSTINGAR är hon rädd för: Inte för egen del, utan för vår. Och vargar och vildsvin vill hon helst inte ha för tätt inpå, för vår skull... Och inte älgar heller ---- för Beckys skull!! ;)
Kram alla - jag skriver mer då vi kommit hem igen: Vi är BC-kommenderade till Slättäng i en hel vecka nu. För Becky skall kvadda kameler i Egypten, hon behöver omväxling. :D -- Och Björn följer givetvis med. Så matte är hund- och hästvakt...
Det finns en ny, tredje häst här nu: Han ät treårig valack, ser ut som en liten Cheyenne; heter Starling :S! (Stare) I stamtavlan, alltså. Matte håller på "Cherokee", men det tycker Björn är jobbigt att uttala. --- Fast det tyckte han om "Cheyenne" också. Och gissa vad hästeländet heter...? ;)
Nu måste vi ta matte på en kisserunda, för den stollan han inte sovit på 46 timmar... Så går det, då man hellre vill ha minne och andra själsfunktioner aktiva än att slippa värken i den S-TANS rygg xxxx-en!
Lär bli en LÅÅÅÅNG tur ikväll! :D
PS: Bilen, en ny Kia, blev skrot den här gången... Men det är ju en världslig & helförsäkrad sak... DS
…här också. Varenda gång matte flyttar, så hoppas hon att Spöket Sokrates inte skall hitta hem till oss, men det gör han. Varje gång…
Han dök upp första gången då matte var ca 21. Då hade hon en liten sköldpadda i rosenkvarts som maskot på engelsktentorna i Lund: Det gick inte bra, om inte han var med, se! Han hade givetvis namn efter en klok gubbe: Sokrates. Nå, då det var dags för en omtenta i realia – matte hade inte kunnat gå på den första, för hon hade en praktfull tandinflammation – kunde hon inte hitta den. Hon hade bott i Helsingborg hos sin mommo några dagar, för att kunna plugga ordentligt och slippa matlagning och sådant; som vanligt hade pluggandet skjutits upp ideligen till i absolut sista minuten…
Sköldpaddan Sokrates var dock putz weg, och för att hinna i tid till skrivningen var matte tvungen att åka utan honom. Men hon intalade sig att hon ju pluggat så mycket, att det nog skulle gå ändå… Väl på plats i skrivsalen stirrade hon oförstående på frågeformuläret; det de frågade efter var absolut inget som hon läst! Så hon vinkade på en skrivningsvakt och sade att hon måste ha fått fel prov: Nej då, men de hade bytt kurslitteratur efter förra tentan… :S. Så nog var det oturligt att åka iväg utan Sokrates, alltid!
- Han återfanns dock under mattan i vardagsrummet. Mitt under densamma, matte kände den då hon trampade på den i strumpsock. Hur den kunnat komma 2,5 meter in under mattan för egen maskin blev aldrig klarlagt: Det var ju bara mormor och matte där…
Men det var väl bara en kombination av maximal otur, mattes nerver och ren tillfällighet. Kanske. För bara en vecka senare försvann den lilla sköldpaddan spårlöst, för alltid, från sin plats i miniatyrhyllan på väggen i lägenheten där bara matte och de tre katterna Miranda, Lucifer och Mefistofeles bodde. Nu började matte ana, att Sokrates inte var bunden till sköldpaddan, utan kunde härja ganska fritt: Den förmårrade poltergeisten hade vuxit sig starkare. En skarabéring, en tung ring av silver och andra saker har försvunnit på samma irriterande, oförklarliga sätt: Senast Beckys bilnycklar, som hon ju använt vid hemresan; de bara gick upp i rök, har aldrig hittats igen. – Trots ”skallgång” på varenda centimeter såväl inom- som utomhus.
Ännu fler grejor har försvunnit på samma vis, men dykt upp igen efter en tid – på ställen som blivit genomletade flera gånger om redan. Förra veckan förskingrade spökeländet en liten rulle mandelmassa, som Becky skulle haft i vetesnäckorna för att få omväxling från kanelen. Hon hade sett den bara någon timme tidigare i kylen, men vid bakdags var den väck! Och hon var ensam hemma. Tydligen uppskattar spökeländet mandelmassa, för den har inte kommit tillbaka…
Så, igår, bestämde Björn sig för att åka med Becky till jobbet; han ville inte vara hemma ”ensam”, trots att han var ledig, den klängrankan! Så matte och vi skulle åka ut och vara BC-daddor mellan 22 och 02 ungefär. Då matte kisserundat BC-gänget en sista gång vid 02-snåret, skulle vi åka hem. Trodde vi. Trodde inte Sokrates. Han hade försnillat bilnycklarna! De ENDA som fanns kvar, efter att han lagt embargo på nyckel numro ett! :S Matte letade och letade under stigande panik: Numera är ju alla nycklar ”datoriserade”, så det kostar flera tusen att få en ny och bilen måste lämnas in på minst en vecka! – Annat var det då man kunde fixa en dubblett för 15 kronor hos närmaste låssmed! Nå, det blev samma procedur som den förra gången, fast nu var matte ensam om att leta… Utomhus i snön med ficklampa, inomhus i hallen, vardagsrummet, badrummet och till och med datorrummet, trots att hon inte ens gått in där. Sedan källaren: ”gymmet”, tvättstugan, yttre rummet och pannrummet; Ingen nyckel… SNYFT!
Klockan 04 ca gav hon upp och gick hem med oss; inte oss emot, en prommis på 2,5 kilometer vid den tiden är härligt! Fast matte påstod att hon höll på att frysa fast, för hennes täckjacka låg sjöblöt i tvättstugan hemma hos oss då vi fick samtalet om att vara hundvakter, Och den tjockare vinterjackan tyckte matte var ”overkill” när vi skulle åka bil, så hon tog bara en höstjacka och tunna jeans, inga vantar… BRRRR!
Men tack och lov var det här en av de gånger som Sokrates lämnade tillbaka sitt tjyvgods: Becky och Björn, som varsnats om förlusten, kom hem ca 07.10. 07.14 hittades nyckeln precis innanför dörren till pannrummet :S ! Där matte glott minst 5 – 6 gånger… Becky sade, att det nog hänt då hon tog av min Halti. ”F-n tro´t!” mumlade matte sammanbitet. ”Synd att Scooby Doo´s gäng inte finns på riktigt, då skulle spöks-tan få se på gnistor!” --- Och både Razzie och jag kan intyga att det är alldeles sant: Vi såg ju med egna, vackra ögon hur matte lågsniffade över hela golvet i pannrummet som värsta bombplanet i krigstid.
Så nu undrar vi: Finns det någon här med ockult hobbyverksamhet, som kan tänka sig adoptera ett litet spöke? Tjyvaktigt, men säkert väldigt intressant om man har det rätta intresset… Han är helt gratis, så tveka inte vid minsta smula av intresse!!!
Alltså, vet Ni vad Ni är, Ni tvåbeningar? Konstiga. Vad kan man annat säga, om en art som lägger så många fagra slantar - som kunde bytts mot tuggisar och leversnittar! - på att föra ett infernaliskt oväsen mitt i natten. För att de är glada. För att det gått ytterligare ett år; de har alltså allihop blivit ett år äldre än sist och därmed närmare döden: Det måste vi fira, PI-HO!
Byborna häromkring måtte ha drabbats av spenderflugan och glömt bort att de är smålänningar; för HUGA, vad det knattrade, sprakade och smällde! :( För Razzie och mig finns inget värre än knallande av åska och raketer, men matte råkade ut för en mycket värre smäll - eller, rättare, krasch. Fast inte personligen, det hade väl inte varit så farligt, nej hennes bortskämda egentillverkade valp körde på en älg - IGEN! På nästan precis samma ställe som förra gången; den kom bara uppklivande rakt framför bilen... Becky körde Björns bil, för hennes egen var på service och han var ledig; den blir nog skrot, tyvärr! För det var en väldigt bra och driftsäker bil, fast att den har några år på kamaxeln...
Älgen hade kanat över hela bilen, så motorhuven hade tryckts ned i en stor buckla, vindrutan helt krossad och fönsterstagen böjda... Och den stackars älgen haltade väldigt... :( Så det blev att ringa Polis och jägare igen. Och ha nojja hela natten över tanken på det stackars trafikvettslösa djuret. Själv hade hon ju en otrolig tur, för som bilen såg ut, kunde det lika gärna blivit flickmos. - Så matte har ju lyckats med konststycket att vara orolig i efterhand. - Tyder på en viss vana, vad? Hennes mamma brukade säga, att matte är en sådan som tycker om att oroa sig. Men det är lögn. Hon kan bara inte låta bli, då det gäller valpen eller oss djur.
Apropå valp, så har Becky nu tingat en malignoisvalp från en dansk uppfödare, samma kennel som Idonn kom ifrån. Det blev sju valpar i kullen, och preliminärt är en tikvalp bokad: För att överhuvudtaget vara säker på att få en valp, de är visst mäkta populära. Hon vill egentligen ha en hane, eftersom de är större och tuffare - den skall bli tjänstehund - men vet inte om hon törs, med tanke på hur aggressiv Idonn var mot hästarna... så vi får väl se vad det blir så småningom. Hon och Björn skall ned till Danmark och titta på dem i morgon, så då skall matte och vi passa BC-skocken igen; men det är okay, för Becky har också tuggben i ett skåp ;) !
Julen var bra, vi fick massor av god mat - "julen varar in till Påska" heter det ju, och det verkar nästan så: Matte köpte TVÅ julskinkor, för de reades rejält... Så nu är hon så trött på skinka, så det kan ingen tro! ;) Nå, Razzla-Trazzla och jag anmäler oss som frivilliga skink-eliminerare om det behövs. Även om det inte behövs. Mer än gärna! Julafton åt vi bara lite, lite kulor, för det fanns köttbullar och prinskorv också. De är förfärligt goda, de där små korvarna! Fast jag tycker allt lite synd om kungen och drottningen, men de har väl fler barn, kan jag tro. Sedan var det en stor burk leversnittar till oss och en till BC:na samt vars en stor påse tuggben :D - Dem jobbar vi fortfarande på.
Nyårsafton var vi också hemma hos ungdomarna på Slättäng, Becky hade gjort gratinerad hummer till förrätt, oxfilé till huvudrätt och efterrätten bestod av päron- och persikohalvor med After Eight som smält på dem; matte var lika imponerad som vid julbuffén. "Och här har jag lagat all mat i alla år!" muttrade hon och sneglade på sin valp. Fast en sak kan hon inte göra, påstår hon: Sås. Så det gör matte och fryser in till dem. Vid 21-tiden var vi hemma igen, för de andra skulle åka in till Vetlanda för att titta på fyrverkerierna. Och sedan brakade det loss... :(
Har Ni avlagt några Nyårslöften, förresten? Matte har som vanligt lovat att inte lova någonting; Razzie är som Orsa Kompani och lovar ingenting bestämt; själv lovar jag att vara precis lika strulig, glups, snatteribenägen och oemotståndlig i år som jag varit alla andra år! :D
• Ladda upp bilder!