Sevärdheter  som  jag rekommenderar att besöka

• Örebro slott i stadens centrum. Visningar dagligen. Miljön runt slottet med Arbetshuset, Kanslibron med nyanlagd fisktrappa, Slottsparken, Henry Allards park, Strömparterren och Kvarnplatsen.
• Nikolaikyrkan med Nikolai församlingshem, Örebros gamla skola
• Wadköping, friluftsmuseum med gamla byggnader från Örebro, bl.a. Kungsstugan och Borgarhuset, eller "Cajsa Wargs hus"
• Stadsparken med Stora Holmen ligger i direkt anslutning till Wadköping. Här finns lekområden för barn, trädgårdsanläggningar och rosenträdgård.
• Karlslunds herrgård, välbevarad kulturmiljö med gamla byggnader, vacker natur och konsthantverk såsom keramik, glas, konst och smide. Här finns också ett science-center för barn, Tekniska kvarnen.
• Svampen, det välkända vattentornet på norr, vars siluett blivit ett kännetecken för Örebro. Från utsiktsbalkongen har man en vidsträckt utsikt över Örebro, Hemfjärden, Närkeslätten och Kilsbergen.
• Naturreservaten Oset och Rynningeviken som ligger på var sin sida om Svartån, nära Hemfjärden. I det sistnämnda området ligger även Naturens Hus.
• Solsystemet i Örebroformat, en skalenlig modell av solen och planeterna som sträcker sig 2½ km genom hela centrala Örebro, från solmonumentet på Olof Palmes torg till Neptunus uppe på Svampen.
• Femton meter historia, en 15 m lång historisk tidslinje i brons och sten framför den likaledes 15 m höga statyn av Karl XIV Johan vid Järntorget.

Är man sen sugen på god mat när man  vandrat runt i staden, så finns i Örebro kommun ca 1000 restauranger att välja bland, vilket betyder att den är en av Sveriges restaurangtätaste städer.

För den som sen vill veta mer om Örebro och dess sevärdheter, nöjesliv, shopping, boende, restauranger och cafeer,  kan jag rekommendera ett besök på turistbyrån som finns på Olof Palmes torg.

Välkomna!

I går kväll ( läs tisdag) såg jag ett repotage i Rapport där utarmningen och därmed utflyttningen från landsbygden diskuterades.

Det som rörde mig extra även om det inte alls var någon nyhet är att min gamla hemort Ljusnarsberg tillhör en av de kommuner i landet som har en mycket stor utflyttning. Sedan 1950 talet har nästan hälften ( 50%) av befolkningen flyttat.
Eftersom jag själv således bott i denna kommun i 60 år vet jag att det finns många fördelar med att bo i en liten kommun, men när servicen försvinner, arbetsmöjligheter avtar, skolor läggs ned, och de unga flyttar så utarmas självklart dessa små kommuner och de som bor kvar får en stor ekonomisk tyngd att bära på sina axlar, detta med tanke på att små  kommuner  ändå har samma skyldigheter till lagstadgade verksamheter åt sina medborgare som stora kommuner har, men mindre slantar att röra sig med.
Avsikten med ”Robin Hoddskatten” ( att ta från rika kommuner och ge till de fattiga) visade sig enligt repotaget inte riktigt fungerat som det var tänkt, och gör självklart inte saken bättre.

Från  repotaget i Rapport var det Åsele i norr som visades, där hade 64% av befolkningen flyttat, vilket skulle innebära att om 30-40 år var kommunen ”tom på folk”, vilken tanke!

Det skall finnas möjligheter anser jag att välja var man vill bo, och inte känna tvång på att man måste flytta för att all service försvinner, för självklart kan inte alla bo i städer.
Vi själva valde ändå en större stad efter att ha bott i största delen av våra liv i den lilla kommunen, där vi har många trevliga minnen ifrån.  Det går dock  aldrig att komma ifrån att vi nu känner oss mer trygga och bekväma ( förstå mig rätt), när vi i dag bor i en  stad där vi har naturen inpå knutarna, sjukvård och all upptänklig service dygnet, kommunikationer som löper åt alla håll upprepade gånger om dagen, tillgång till massor av föreningar, och andra aktiviteter.
Även blandningen av både unga och gamla människor är livgivande att vistas bland och framför allt nyttigt att på det sättet se livet och tillvaron i ett större perspektiv, för jag måste nog ändå medge att jag kände mig mer inskränkt i mina tankar och syn på saker och ting i en mindre sfär, vilket jag inte alls insåg då, utan något jag efter hand blivit varse om.
Här i Örebro ökar befolkningen med ca 1800 personer/år, så visst är det skillnad.

Detta till trots tycker jag som sagt att det är trist när de små kommunerna ”försvinner”, och ungdomarna flyr, men vad är valet för många?!

Dagens foto: Nu är blomningen i gång!

Om jag går tillbaka ett halvår i tiden så skulle jag aldrig trott på om någon hade sagt att mina värkande leder skulle må så mycket  bättre av regelbunden träning.

För så var det!  Med skepsis påbörjade jag mina pass på ett av gymmen i stan, eftersom yngsta sonen gav oss träningskort i julklapp. Ärligt talat så tänkte jag att ”nu är jag tvungen” att köra några pass när han kostat på mig en sådan julklapp. Fick en ordentlig instruktion av gymmets instruktör  som också utprovade vilka maskiner som skulle passa min kropp.
På den vägen är det mina vänner, jag håller faktiskt på än 1-2 ggr/vecka med min blandade träning som utgör drygt en timme åt gången.
Jag trodde självklart aldrig att jag 60+ någonsin skulle börja på ett gym, men ingenting blir någonsin försent.

Hur som helst så har jag märkt att mina onda leder inte alls värker lika mycket som det gjort under så många år. Inbillning eller ej ? men troligen får de en bättre blodgenomströmning i muskler och leder, och på köpet har jag fått en bättre kondition.
Ibland känns det väldigt trögt att gå dit om sanningen skall fram, men gud så sköööönt det är efteråt, så jag tror jag fortsätter ett tag till för hälsan och glädjens skull.

Dagens foto är självklart en vacker magnoliablomma från stadsparken!

Jag har tidigare berättat om en nättidning som heter fjärde åldern, vilket i dag heter Mitt Nu.
Det är en nättidning som främst riktar sig till ”mogna människor” eller seniorer om ni så vill.
I den har jag under lång tid haft förmånen att vara både gästskribent och gästbloggare.

Just nu har jag på uppdrag blivit ombedd att inför sommaren ladda upp med artiklar om någon av mina  hobbyes ( vilket kommer att handla om antikviteter), en enkel turistguide för de som vill besöka Örebro och besöka dess sevärdheter, samt en artikel om vad jag skulle önska/vilja göra om jag hade obegränsat med pengar.
För mig är det en lycka att ges möjligheter att få skriva om olika ämnen och händelser, där jag kan  använda både min fantasi och  det skrivna ordet,  samtidigt som det känns hedersvärt att få vara med och hjälpa till på en tidning där det finns så många duktiga medarbetare  i redaktionen.

Nättidningen är något jag kan rekommendera er alla att ta er en titt på för där hittar ni allt från spännande repotage, hälsoråd, resetips, matrecept, bloggar mm, ja allt som vilken veckotidning som helst,därtill massa fina foton o och annat. Adressen är  www.mittnu.se

Välkomna alla som är intresserade att titta in i ”vår” tidning!

Dagens foto: Nu blommar magnolian i Örebro

Jag skriver ofta om vår Stadspark, och det med rätta, man tröttnar aldrig på att besöka den, dessutom ligger den enbart några minuters gångväg från vår bostad.
I dag vill jag visa er ett ljuvligt foto som jag kallar en oas i oasen och som är så vacker om våren.

Parken i övrigt är indelad i olika teman, och det blommar alltid från tidiga våren till sena hösten. snart kommer alla magnolior att blomma som ligger i den Japanska trädgården, oh jag längtar!

Skall vi våga tro att vi nu har fått vår? Hoppas det för den har varit väldigt efterlängtad.

I dag har jag varit på gymmet, och det fungerar faktiskt riktigt bra. Nu har jag tränat 1-2 gånger varje veka sedan i januari, och helt klart har konditionen förbättrats och ärligt talat har värken i kroppen avtagit något, inbillning eller ej så spelar det ingen roll, glad är jag trots allt.

I går hade jag studiecirkel här i Örebro, den studiecirkeln som pågått i grannkommunen är nu slut, och den 28 maj är cirkeln här i Örebro också slut, så då får jag lite ”sommarlov”. Hur än roligt jag tycker det är att leda cirklar i ämnen som jag tror mig behärska så skall det ändå bli avkopplande att inte tänka på förberedelse inför varje träff, jag märker så väl vilka höga krav jag fortfarande har på mig själv, på gott och ont.

Nästa söndag far bästisen Karin och jag iväg på en tredagars resa på böljande blå, hoppas vädret blir bra. Vi ”firar” 58 år som bästisar, visst är det fantastiskt.

I helgen skall vi inte företa oss med något särskilt, måste nog kolla WM ishockey på TV, för det blir säkert väldigt spännande.
I skrivande stund så tränger snart solen åter  igenom molnen, det har varit mulet en stund men annars har vi idag haft vackert väder.

Dagens foto visar blomstermarknaden på torget som jag förevigade idag när jag gick från gymmet.

Först vill jag börja med att önska er alla en härlig Valborg och en trevlig 1:a maj, och sedan vill jag visa er en karikatyr av mig.

När vi nyss var på tur till Helsingfors så fanns på båten en teknare som gjorde karikatyrer. Jag har många gånger tänkt att jag skulle vilja få en sådan gjord av mig, men av olika anledningar så har det inte blivit gjort.

Den här gången blev det dock av, och jag måste säga att jag nog tycker att det faktiskt är ”jag”. Jag tyckte dessutom  det var skoj att sitta ”modell”, och jag tror bestämt att jag skall rama in teckningen.

För dagen ( läs 30 april) så är det här i Örebro både blåsigt och mulet, så jag tror bestämt att vi firar våren hemma i TV rummet.

Vill till sist utbringa ett hurra för vår äldsta son som i dag fyllker 39 år!

Så äntligen har Örebro åter fått en ny saluhall efter 40 år. Med pompa och ståt invigdes hallen i går torsdag ( läs 25/4).
Självklart var jag där för att gå en ”ronda”. Känslan infann sig snabbt såsom man var i en av saluhallarna i Stockholm, dofterna av nybakat bröd, färsk fisk och kaffe blandade sig i sorlet av massan av människor.
Det var mysigt att kryssa fram bland allmänheten och försäljarna som erbjöd allt från färsk fisk, goda ostar, härliga bakverk, chakuterier och andra delikatesser, goda chokladbitar och restauranger.
Så klart köpte vi en del goda ostar och även strömming som maken stekt och gjort inläggning i ättika och lök med.

Nu känns det verkligen som det finns allt i Örebro, inget saknas enligt mitt förmenande, så en saluhall blev pricken över i.

Har ni nu vägarna förbi så besök gärna saluhallen som finns mitt i stan på Kungsgatan 15 invid Stortorget. Jag lovar att ni inte blir besvikna, men säkert några kronor fattigare!

Fotot visar en del av den nya Saluhallen

Att vid 60 plus flytta från en invand miljö som man förutom sin studietid bott och verkat i hela sitt liv kan tyckas oförståeligt för en del, åtminstonde är det vad vi möttes av när vi bestämt oss att flytta.

Frågorna från vänner och bekanta var många, men vi hade övervägt noga innan vi tog  beslutet om att flytta till länets residensstad.

Vi tittade på både för och nackdelar med att bo kvar på den lilla orten vi bodde på,  kontra att flytta till den stora staden Örebro. Fördelarna med Örebro övervägde.
Vi hade både jag och maken avslutat  våra arbeten, och vi hade även innan sålt vårt hus. Föräldrarna var döda, och de vuxna sönderna boendes på annan ort.

Det gäller att nogsamt planera för nästa fas i livet, så därför kände vi att Örebro har allt man kan erbjudas av både service, natur  nöjen och närhet till vård.

När vi så ”hittade” en nyrustad lägenhet på drygt 100m2 så tvekade vi inte för en minut, utan bestämde oss på stående fot, något vi inte har ångrat en enda sekund.

Flytten har tvärt emot vad många trodde gett oss många nya vänner och kontakter, politiska uppdrag och i övrigt ett rikt föreningsliv, och så närheten till  en flygplats som snabbt kan ta oss ut i världen.

Självklart är det ett stort plus att dessutom ha gångavstånd till universitetssjukhuset, med tanke på att man  inte blir  yngre, och ingen kommer undan det oundvikliga att rätt vad det är kommer krämporna.

Det gäller verkligen att våga för att vinna, och för vår del blev det en bra vinst, med mycket nytt och spännande innehåll i våra fortsatta liv.

Kvar finns förståss alla minnen med både glädje och sorg  från vår tid i den lilla kommunen med allt vad det innebar, men som jag alltid brukar säga ATT VAR SAK HAR SIN TID!

Dagens foto visar vår blommande balkong från i fjol somras!

Ny vecka och nya chanser…??!!

Ute är det grått, men kylan har släppt och det känns extra skönt, jag tycker vintern har varit så lång. Snön är helt borta i våra trakter, bortsett från en och en annan liten snöhög här och där som dröjt sig kvar efter vinterns alla snöröjningar.

I dag och i morgon är det studiecirklar igen, idag i grannkommunen, och i morgon här i Örebro.

På onsdag ”lättar vi dock ankare” och åker med ett par gamla goda vänner till Helsingfors för att fira mannens ( inte min man ) 75 års dag.
Då Sten-Ove ( som han heter)  inte känner  för att fira dagen i någon större skala hörde de med oss om vi ville följa med dem på en liten båttur på  ”4-mans hand”, och vem säger nej till något sådant.

Jag har varit i Helsingfors flera gånger, men jag tycker det är en vacker stad så jag har inget emot att fara dit igen, då det finns mycket att bese i Finlands huvudstad, var där senast i fjol och såg Kristina från Duvemåla, så den gången hann vi inte se så mycket av stan.

Den här gången hade vi bla tänkt besöka stenkyrkan som finns insprängd i ett berg mitt i stan, där akustiken för övrigt är otrolig. Har varit in där en gång förut, men ett återbesök är inte fel.

Få se i övrigt vad vi hittar på för överaskning till Sten-Ove för att fira lite extra hans 75 års dag, för nu finns tillfälle att ”ge igen” för alla upptåg han själv varit delaktig i.

Ser fram mot resan och hoppas på bra väder!

Dagens foto visar ett Örebro med sitt slott som väntar på vår!

Kan tänka mig att många tycker att politik är tråkigt, och ett enda ”babblande” mellan olika partier, oavsett politisk åsikt.
Själv är jag uppvuxen i ett hem där min far var politiskt mycket engagerad i ett 40 tal år. Självklart påverkade det mig, men jag kan inte säga att jag var särskilt intresserad, och trodde själv aldrig att jag någon gång skulle komma  att ägna mig åt detsamma.
Under mina yrkesverksamma år i den lilla kommunen  som vi då bodde i, med det arbete jag hade i den kommunala förvaltningen  var det heller aldrig något som föresvävade mig att jag skulle ägna någon tid till. Jag är nämligen  av den åsikten att när man bor i en så ”pytteliten”  kommun som vi gjorde så kan det lätt bli att man hamnar ”på två stolar”, och det var inget jag hade lust till.

När vi sedan flyttade hit till Örebro så var den politiska ingången bra för  att skaffa sig nya vänner, och på den vägen är det.
När jag sedan fick möjlighet att bli ledamot i en vård och omsorgsnämnd kändes det naturligt att tacka ja, då det dessutom var inom ett gebit som jag anser mig behärska någorlunda bra, och jag lovar att det inte är det minsta tråkigt. När man jobbar med konkreta frågeställningar som är till gagn för ( i detta fallet ) för personer med behov av vård och stöd i olika former försvinner ofta partipolitiken och fokus hamnar på de enskilda individernas bästa.

Det kan handla om allt från nybyggnation av bostäder för äldre, till utveckling och förbättring kring måltider, om nyckelfri hemtjänst ( där brukarna ej behöver lämna ut nycklar till personal utan dörrarna öppnas via mobil), till minnesmottagningar för utredning av demenser,  värdegrundsfrågor , kvalitetsarbete, mm ja listan kan bli hur lång som helst, men jag stannar där.

Vad jag med detta vill ha sagt är att på den nivån är politik roligt, och inte det minsta tråkigt, och är inte alls att jämföra med stora debatter som man hör och ser på TV och radio.
Jag föredrar politik i det lilla, och försöker påverka det jag har möjlighet till, det är ju faktiskt enbart att gå tillbaka till sig själv och fråga, HUR VILL JAG HA DET NÄR JAG BEHÖVER NÅGON INSATS, för ingen av oss vet ju i dag vad som händer oss i morgon!

Dagens foto: Våren är kommen!

Snart får vi alla göra som Ronja Rövardotter, nämligen gå ut i skogen och ge ut vårt vårskrik, äntligen vill jag säga!

Efter en lång vinter, och senast en mycket kall mars månad verkar det ändå som man börjar ana ”ett ljus i tunneln”, och då menar jag verkligen ljuset som vi alla så väl behöver, vilket även är  vetenskapligt belagt.
Inte förrän jag slutade mitt arbete har jag kunnat njuta så mycket av våren som nu, eftersom det  bara rullade på dagarna i ändan, vilket gjorde att jag sällan registrerade årstiderna på samma sätt som jag gör nu. Så klart man kände av årstidsväxlingarna, men att hinna njuta av den korta  våren och att dag för dag följa naturens utveckling var inget som tiden tillät.

Att  nu se snön försvinna, och  tussilagon sticka upp, höra hur fågelkvittret ökar, hur dagarna blir längre, samt känna de ljumma vindarna sakta smyger sig på, är en ynnest att få uppleva. Jag njuter verkligen, och kan bokstavligt tala förstå hur Ronja Rövardotter kände där ute i skogen om våren, och jag skulle så gärna ( om jag vågade) vilja skrika ut min glädje för dess ankomst.

Eftersom jag inte är någon vintermänniska så passar mig vår och sommar bäst, men jag gillar också hösten med de vackra färgerna och den underbara klara härliga höstluften.

Som de flesta av er vet vid det här laget bor vi endast ett stenkast bort från vår vackra Stadspark, och där mina vänner kan man gå i timmar och titta på all blomsterprakt som snart blommar ut, ett gratisnöje till nytta för både kropp och själ.

 

Dagens foto visar fjolårets vitsippor.

Så var det då fredag igen. Minns att jag i min ungdom hade en arbetskamrat som ofta sa  citat: ”tänk att jag tycker  det alltid är måndag o fredag” slut citat. Något ligger det i  de yttrade orden, för veckorna går fort.

Den vecka som varit har för min del varit ganska lugn. Förutom vanligt hushållsarbete så har det enbart varit ett inbokat möte samt träning på gym och promenad. Kan tyckas som  en väldigt behaglig tillvaro, men komplicerad som jag är så tycker jag att det blir nervöst när jag har för lite att göra, och stressigt när det är något varje dag att ta sig an, ja ja sån är jag!

Nästa vecka skall jag  dock  delta i utbildning  under 1,5 dagar som riktar sig till tjänstemän och politiker, som bla gäller mänskliga rättigheter, ett nog så viktigt ämne.
I övrigt så är det  ett vård och omsorgsmöte som jag skall delta i, samt studieupptakt i en ny studiecirkel som jag skall leda, för att på lördagen  avsluta med ett antal vigslar  i Rådhuset.

På fredag skall jag i övrigt röntga en svullnad/knöl i höger axel som jag sökt för ett par gånger, och fick så småningom en tid för att röntga efter att man utan resultat lyckats punktera densamma för att få vävnadsprov att analysera.
Jag hoppas förståss att det inte är något allvarlig, men inget jag tar för givet, bara att avvakta.

Nåväl nu är det i vart fall helg som sagt och vi har faktiskt tillbringat en liten eftermiddagsstund på balkongen i solen, vilket ger hopp om att det kanske  kommer en vår och sommar igen.

Ha det gott alla där ute i cyberrymden!

Dagens foto visar en vitsippsbacke från i fjol, och snart är vi där igen

Hörde på rapport i förra veckan att antalet sjukskrivningar i Sverige har kraftigt ökat, och då framför allt med diagnoser som  psykisk ohälsa. Jag är inte det minsta förvånad, då det sedan länge är känt att var 4:e svensk lider av någon form av psykisk obalans.
På rapport sades vidare att det är främst kvinnor som drabbas av  bla psykiska utmattningar i högre grad än män, säkert beroende på  att det fortfarande i många hem är  kvinnorna som  bär det tyngre lasset i hushållet förutom sitt arbete.
Trots att det hela tiden ökar  med sjukskrivningar vad gäller psykiska diagnoser undrar jag förståss vad samhälle gör för att förändra detta förhållandet, och vad vi som enskilda personer kan göra för vi har alla ett ansvar?

För att börja med det sistnämnda så måste vi en gång för alla våga tala högt om psykisk ohälsa. Fortfarande är det mycket skambelagt och tabu att ha någon sådan åkomma, och trots att det är så vanligt så väljer de flesta att tiga om sina besvär, då man är rädd att bli utstött, utan arbete eller vänner.
Jag vet att jag tjatat om det otaliga gånger, men den/de som är drabbade måste ”krypa ut garderoben”, för att undvika att ämnet stigmatiseras. Jag vet att det kan vara svårt, men ingen annan än vi själv lär göra det åt oss, så vi måste våga steg för steg.

I övrigt bland befolkningen och däribland på arbetsplatser saknas oerhört med kunskaper om detta ämne, och långt ifrån alla ledare och chefer har tillräcklig eller inga kunskaper alls.

Nu finns det mängder med bra litteratur som vänder sig till ledningen i företag  som ger handledning i vad ämnet innebär.
Med tanke på det nuvarande läget anser jag det vara varje arbetsgivares förbaskade skyldighet att sätta sig in i problemet, för har man låt säga ett 20 tal anställda så är det garanterat  4-5 st som har psykiska besvär.

Arbetsgivarna måste underlätta för de som har psykiska funktionshinder  att kunna fortsätta sina anställningar, och bara genom att visa  RÄTT bemötande  gentemot en person med psykisk obalans kan göra underverk, jag vet!

Sist men inte minst så måste mer resurser till för att vår psykiatri skall fungera hjälpligt, som det nu är med långa väntetider, stressad personal osv så är det inte alls konstigt att människor begår handlingar som kunnat undvikas med rätt hjälp i rätt tid.


Dagens foto visar lite vår från Stadsträdgårdens växthus!