Önskar er alla en riktigt god jul...
Hoppas att alla hårbolla och deras tvåbenta hushållsarbetarna får en njutbar helg....
Själv har jag nu 7 dagars ledighet och ska minsan njuta till 100%...
De lovar plussgrader och sol så det blir nog en tur på gården med Gustav...
Känns konstigt att det inte är minusgrader och snö..men men man får ju göra det bästa av situationen...Därför blir det lite bus och kel med Gårdskatten gustav och ett besök hoss hans husse och matte för att ge en julklapp till Gustav ...ler....
Det är han ju värld...han har varit till sååååå mycke nytta och glädje...
God jul på er alla
Kram från My
Simone ,Simone.....Idag är det 1 år sedan som du lämnade mig här på jorden, med tårar på mina kinder och ett brustet hjärta...
För alltid du kommer att finns i mitt hjärta och mina tanker...
För alltid kommer du att finnas i de stora tavelramar som pryder mina väggar....
För alltid kommer du att finnas i mina tankar när jag fikar på berget.....
För alltid...för alltid....
mitt lilla hjärta du kommer att vara...<3
Din balkong är upplyst med ett levande ljus till din ära....så alla som går förbi, kan se att du alltid har din plats här i våra hjärtan...<3
Älskar dig min Måne
Åh vad glad jag var att hitta denna bilden på min saknade Måne.
Måne och My som sitter och myser inne i värmen....
Jaa...det finns kom jag på, inte såå många bilder på oss tillsammans som är tagna med den digitala kameran...
Har mer bilder på henne och mig med den gamla och massor av bilder på henne....men men Nu börjar vädret att bli så där underbart så man ha ju inte lust att sitta inne och leta negativ och fixa över...
Ja ..lite lat är man väl oxå kanske...Men att se Simone på alla dessa bilder när han var liten och så gör fortfarande lite ont...
Denna bild kunde jag inte låta bli att dela med mig av...Husse testade kameran och vi var objektet...hihihi Blev ok fast inte i färg....
Ha det gott i den nyutsprungna värden och njut av alla färger och dofter....Må väl...Kramar My
Idag du skulle fylla 17 år min goa saknade Måne...
Mitt hjärta är fylld av en härlig känsla att du tittar ner på oss här vi nu sitter och fikar på berget utan dig vid våran sida....
Men av någon konstig anledning var det som att du förstod att vi skulle hjälpa en annan misse på våran gård, så du skickade ut dina signaler och sände gårdskatten Gustav till oss och som kunde vara din bror. Han är precis som du min lilla Måne , lika kelig och snäll...
Gustav kom ju från öarna och han var inte van med allt liv här på fastlandet, så med våran hjläp blev han en katt, ja som en katt ska vara...
Inte rädd för att möta andra katter, men att jaga ekorrar och vara rädd för bilar och hundar har du nog lärt dig själv hihihi ja det är ju så en katt ska vara ...kattfnatt och bus och kel....Det har oxå varit roligt att lära känna din husse och matte...
Så idag var det en sådan dag som man minns för många olika anledningar....Måne mitt hjärta som fyller år och sällskapet som du Gustav visste att vi behövde med din närvaror på berget...
Ja vilken dag det blev...Jag satt och tittade åt Gustavs håll eftersom han hade gått ned i bergssvackan och det började prassla sådär förbrilt i löven...Då såg jag att han hoppade fram som en märla och för att sedan hoppas lika snabbt tillbaks för att börja tvätta sig och göra grimarser....Vi sprang ner direkt för att kolla vad som hänt och då fick vi se en ganska stor snok som låg på rygg och spelade död...
Gustav hade då när han hoppade på den fått sig en sprayning av snoken och det luktar inte gott sa min sambo ,för det hade han fått känna av när han var liten...ler...men men jag blev sååååå rädd för jag säg inte att det var en snok...
När vi väl var tillbaka uppe på berget för att återgå till kaka och kaffe, upptäckte vi att kakorna var borta och att kråkorna satt och glodde på oss från trädgrenarna och skrattade ...ler... ja ja hoppas att det smakade för vi hann då inte att smaka...hihihi
ja villken dag det blev ....Livet går vidare ...ja, så sant ,så sant....fast hjärtat aldrig glömmer....Grattis Simone älskar dig för alltid....Din Matte och husse....<3
Jaa, ibland undrar man vad som rör sig i deras små lurviga huvuden.
Min lilla Simone kunde bara ligga och fundera och ha den där blicken som bara hon kunde..ler.
Allt för ofta så hade man inte kameran tillgänglig men denna gång låg mobilen hmm (ja, den gamla ej braiga)..leer...på bordet intill.
Så den fick duga eftersom hon nu hade lagt sig till rätta i mitt knä för att tvätta sig och fundera..leer...
Bara helt plötslig kunde hon sluta tvätta sig för att titta upp, som om hon hade hört något och bara frös. eller som jag tyckte att det såg ut som...Att hon hade sin tänkarmin påkopplad...hihihi
Detta kunde hända precis var som helst, ute på promenad, i husbilen, i sängen, när hon hade ätit en stund eller ja, som då, i mitt knä medans hon tvättade sig....
Alltid lika mysigt var det att se hur hon kopplade på tänkarminen...och lika undrande belv jag, som blev nyfiken på vad som rörde sig i det lilla lurviga huvudet...
Ett mysigt minne <3
My
• Ladda upp bilder!